Jag är så himla stolt...

Så är det... och nu kommer jag skryta...

Jag är så innerligt himla stolt över F som i onsdags efter tre år tog/fick/slitit sig till sin examen... Efter att ha pluggat och levt med artiklar, tentor, uppsatser, föreläsningar och seminarier samtidigt som hon jobbat så mycket hon orkat på sitt jobb och renoverat hus... kan hon nu titulera sig arbetsterapeut. Det ska hon ha en stor eloge för.

Jag är innerligt stolt över sonen som utöver sitt jobb... dränerat husgrunden och håller på att fixa med tomten.

Tomten som ligger i en backe och som nu håller på att få platåer så inte stolar och bord rullar ner till gatan.

Igår var det firande av F. Släkt och vänner...fika och mycket skratt.

  

Bill tog hela tillställningen med ro...

Sonen hade koll på att gästerna hade faten fyllda och drycken var varm/kall.

Idag... dagen efter "hyllningsdagen" blåste det småspik och regnade till och från och vi kunde inte åka till Paradiset.

TantKarin har vandrat ut och in från balkongen. Hon vill inte bli blöt i pälsen så då går hon surmulet in.

Kan ju inte direkt påstå att vi på "vår gata i stan" är färgglada... Äm...det skulle vara T då som har en kanelfärgad bil... alla andra bilar går i gråskala...Ser ut som ett begravningsfölje parkerat både på gatan och inne på gården.

 

Mellan skurarna tog T flickorna för att de skulle få springa av sig... I år har vi fått fästingtabletter utskrivna och det är nog tur det då jag misstänker att det kryllar av dessa små dödsmaskiner i gräset.

Nu ligger flickorna i sina bäddar, nyduschade och mätta...

Söndagen fortsätter med någon film och lite fruktsallad.


Må gott