När kaffebryggaren håller på att "smula sönder".

Häromdagen när jag skulle brygga kaffe insåg jag att "nu går det inte längre". Bryggaren köpte jag 1991 och den var sviiiiiiiiiiindyr då.

Jag dricker inte så mycket kaffe så den används mest när vi har gäster. Själv brygger jag i en sådan där liten espressobryggare som man ställer direkt på spisplattan, värmer lite mjölk och njuter av en latte varje morgon...

Nu... kom dyrgripen ut ur skåpet där den står då den inte åldrats med värdighet. Den tidigare kritvita plasten är numera mörkt nikotingul och flammig, men brygger perfekt kaffe. Det är inte kaffesmaken det är fel på... det är plasten.

Plasten håller inte ihop längre. Den håller på att smulas sönder och bli en dammhög. Samma sak gäller vattenkokaren som jag fick av min syster något år senare än jag köpt bryggaren. En läckande och söndervittrande vattenkokare som är minst 20 år gammal har kanske gjort sitt...

Så... idag åkte T och jag till köpcentret nära oss för att införskaffa en ny bryggare och en vattenkokare. 

Hittade en bryggare som jag gillade direkt jag såg den och den tar inte så stor plats så den kan stå framme. Eller... vi får väl se hur länge jag orkar ha den på diskbänken.

Hittade även en vattenkokare som jag tyckte passade rätt bra ihop med bryggaren (i-landsproblem)...tills jag såg vad som hände när jag startade den. "Jäkla discokula" flinade T och jag svarade att "om den övergår till rött när den är klar, åker den ut".

Den gjorde inte det... men himlars vad det lyser om den när den är igång.

Idag har jag gått och mumlat och småfräst över vädret. Jag har längtat till Paradiset i varje andetag och upplever mig aningen snuvad på ledighet på ön.

Hittade dock en nöjd TantKarin i Kurvan... ja...stolen heter så. Det är föregångaren till Lamino... TantKarins stol kan man säga. När hon såg den första gången, beslutade hon sig för att det är hennes och guuuuuuuud nåde den som sitter i den.

Som sagt... jag hittade TantKarin liggande i solen... i Kurvan. Savannah var framme och slickade henne över ryggen och jag trodde att vår bruna prinsessa skulle åka på däng av Karins klor... men icke. TantKarin tittade lite, lade ner huvudet och fortsatte sova... i solen... i Kurvan.

 

 

 

 

Nu är det dags att plocka ur diskmaskinen och efter det botanisera lite i kylskåpet.

Må gott