Nu har halva jobbveckan gått och möten avlöser varandra. På ett vis känns det skönt att väderleken "gått bananas", men på ett annat vis upplever jag sorg över att känslan av höst kom för tidigt.
En innerligt god vän sa till mig att "än är inte sommaren slut"... men jag vet i katten. Jag fryser och ösregnen avlöser varandra.
Igår passade vi på att träffa Jackson och hans människa för att låta dem... hundarna alltså, springa i grusgropen. Nog sprang de och jag tror de behövde det för att få bort lite energi så här första jobbveckan efter en långledighet.
Må gott... så här i mitten av första jobbveckan efter långledigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...