När döden slår till utan förvarning

Igår kväll for vi ut till Paradiset efter T slutat jobba. En fantastisk kväll och en lika fantastisk morgon och dag.

Sjön låg som en spegel och solen värmde.

T som börjat jobba denna vecka, satte sig kl. 05.00 i båten för att åka till jobbet. Kändes konstigt att vinka av honom i Paradiset och där satt vi, jag och flickorna och som Pippi Långstrump sa... "utan snus i trettio dagar, försmäktar vi på denna ö". Dock inga 30 dagar utan sisådär 7,5 timmar.

Igår fick vi veta att Savannahs syster Ambra dött i DCM. En fruktansvärd sjukdom som man aldrig vet när den slår till. Jag vet att Savannahs uppfödare lät kolla Bönan (mamma till Savannah och Ambra och fler därtill) hjärta. En av de bästa veterinärerna i frågan var den som skannade Bönans hjärta inför båda parningarna och då visade det inget som inte skulle vara... likaså hanarna som parades med. Mer kan man inte som uppfödare göra... kolla... kolla och kolla igen.

Tyvärr kan DCM ligga och "lura i vassen" och slå till utan förvarning... det gjorde det nu. Ambra var ute och lekte med en boll med sin husse och matte och dog mitt i leken... För en hund, den bästa döden... leka med dem man älskar... men i det här fallet, var det för tidigt. Hon skulle fylla sex år den 24 augusti.

Vi är innerligt ledsna och tänker på Ambras husse och matte.

Nu ska vi boka tid för att titta på vår lilla bruna prinsessas hjärta. Det är visserligen gjort några gånger, men vi behöver  en uppdatering.

 

Vi har dock inte frångått arbetslägret... toa är nu grundmålat och struket en gång med "rätt färg", typ vitt.

Må så gott det går... och var rädda om Er.