torsdag 30 maj 2019

Döm inte förrän Du satt Dig in i ämnet.




Jag börjar bli innerligt trött på människor som tar sig friheten att kritisera och döma utan att veta ett skit vad de pratar om, så nu skriver jag om det...

1. "Jaha... en sådan där kamphund".
  • Dobermann är ingen kamphund. Den är avlad för skydd och vakt. De är en av de raser med högst toleranströskel för att avvakta och invänta sin hundförares kommando. Dock skillnad om hundföraren "ligger nere", då går skyddet in så det visslar omkring det. Sedan finns det hundar som inte är fostrade och då är det ägaren som är skit och som inte givit hunden info om vad som gäller... Men att slåss... ligger inte för en dobermann. 
2. "Bara sådana människor som tror de är coola skaffar en kuperad dobermann".
  • I vissa länder kuperar man fortfarande sina dobermann och vill man ha en hund från en speciell uppfödare i ett sådant land, så får man "ta smällen" med en kuperad hund. Tyvärr kan man inte ställa ut den individen och det är tråkigt om man som vi tycker det är kul med utställning
3. "Dobermann kuperas för att de ska se coola och farliga ut och för att de inte ska vifta sönder 
     svansen".
  • Nej... de som har sina dobermann i tjänst (som den från början är avlad för att vara) riskerar inte att någon annan än hundföraren kan stoppa hunden. En dobermann med öron och svans intakt kan bli stoppad med att någon tar tag i de kroppsdelarna. Vissa uppfödare levererar sina hundar till de som ska ha dem i tjänst och då kuperas alla i kullen. En dobermann viftar inte sönder sin svans, den ligger i en krok över ryggen och den sänks inte i svansviftningen
4. "All kupering är djurplågeri".
  • När vi fick hem Julia, besiktades hon av veterinär som sade till oss att hennes kupering skett under narkos, annars skulle inte stygnen i öronen vara så perfekt gjorda som de var. Men tyvärr finns det uppfödare som kuperar sina hundar utan varken bedövning eller narkos och det är jag innerligt ledsen över.
5. "En kuperad dobermann kan inte visa uttryck då öronen är stela och står rakt upp. Därav att andra
       hundar inte kan läsa av vad den kuperade hunden vill eller känner"
  • JÖSSES säger jag bara... Den personen har aldrig träffat en kuperad dobermann... Julia kan ännu mer tydligt än Savannah visa med sina öron vad hon tycker. Hon kan ha den rakt upp, vinklade och vridna beroende på vad hon vill och behöver lyssna på. Julia kan lägga öronen slätt bakåt och hon kan lägga dem utåt som flygplansvingar... Allt visar vad hon vill. Precis på samma vis som alla hundar med uppåtstående öron...

Sedan är frågan en helt annan om det är OK att kupera eller inte... Jag försvarar inte kupering... jag förklarar den. 
Jag dömer inte någon annan för vad den anser, men jag kan inte förstå varför någon tar sig friheten att vara elak mot andra. Jag är innerligt glad för båda våra hundar, både med och utan svans och öron.
Jag vet bara att vi måste värna om rasen då det kommit in så mycket sjukdomar i den och då måste man gå över landgränser för att få in friska individer i aveln... Då får man ta de olika ländernas regler.
Vi är inne på vår femte dobermann. Tre av dem hade både svans och öron... Bönan hade svanskupering och kom från Ukraina... Julia är helkuperad och kommer från Ungern.
T och jag är inte coola eller uppmuntrar kupering... Vi vill ha friska individer från speciella uppfödare och vi är innerligt glada för att vi fått äran att få ta hand om just dessa individer... med eller utan kupering.


 
 


Så... nu var det sagt...

Annars har det varit en tung vecka. T har legat i migrän sedan söndags kväll... Han åkte till jobbet i måndags morse men fick åka hem nästan direkt och sedan har han haft hela havet stormar i huvudet.
Jag ska villigt erkänna att det har varit oerhört synd om honom. Då jag själv också drabbas av migrän ibland vet jag vad det innebär... men den här nivån som T har haft i veckan har jag aldrig kommit till.

Nu fortsätter vi Kristi himmelsfärdsdagen med att ta tag i sådant som ligger och väntar.

Må gott






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kul att Du har lust att skriva några ord...