Jag har ingen lust att gå på promenad, jag har ingen lust att göra något alls. Jag vill att veterinären ska ringa och säga att vi kan hämta vår Snygging nu och att allt ska bli bra.
T har åkt på dop, 30 mil sydväst från Strömsholm. Liten prinsessa Lovisa ska döpas idag och vi tog beslutet om att jag skulle vara kvar hemma OM något (Gud förbjude) händer och Strömsholm vill att vi kommer. Är jag hönsmamma... nopp... inte det minsta, men jag är orolig, otrevlig, osammanhängande, ovänlig, osocial och oglad. Visst sade veterinären igår att Snyggingens tillstånd håller på att vända till det bättre... MEN HAN ÄR FORTFARANDE PÅ IVA OCH INTE HEMMA. Det är det som är "pudelns kärna". Han är inte hemma!
Vi tror inte heller att Snyggingen kommer kunna bli med till Paradiset något mer i år. Med ett stort operationssår på magen, får han inte hoppa i och ur båten förrän det är JÄTTELÄKT och det hinner det inte bli förrän det är dags att dra upp båten för vinterförvaring.
Vi har lite kvar att fixa i Paradiset innan vi stänger det för vintern och sonen har lovat att komma hem och gulla med vovven när vi åker dit kommande fina helgdagar.
Nu har jag en tvätt att hänga... en blomma att vattna en hög med stryktvätt att platta till och matlådor att fixa... vill jag detta... NOPP, inte det minsta.
Må gott... Det gör INTE jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...