Påskharen har lämnat paket och Paradiset öppnat.

En himla annorlunda långfredag... Världen är som den är och det är lika för alla.

Jag är fortfarande sjuk och håller mig inomhus för att inte smitta andra. Dock lite bättre än igår men långt från bra. Det går i vågor... ena stunden känner jag mig rätt ok, för att andra stunden hamna i lungornas glaskross och hostar så jag håller på att gå sönder.

I förmiddags åkte T för att tillsammans med Jackson och hans flock lägga i båten. Känns konstigt att inte jag kan vara med, men jag är innerligt glad över hjälpen vi fick.

Flickorna och jag har varit hemma och har njutit av att kunna ha balkongdörren öppen och få känna lite sol. Julia, som är snyggare än någonsin just nu (därav att flickorna fick vara kvar hemma), har haft balkonghäng till och från nästan hela dagen. Det är hennes grej... hänga över räcket och titta på världen nedanför.

 

Rätt var det var fick jag ett sms...

"Påskharen har lämnat ett paket utanför dörren"

Men fatta...Någon tänker på mig och till den vida grad att hon åker hem med en uppmuntran (blommor och choklad) och ställer utanför dörren... Jag blir i själ och hjärta ödmjuk över den vänskapen och i kväll, mellan hostningarna ska jag njuta av chokladen.

 

T har nu kommit hem och hade i sin mobil lite bilder från Paradiset. ÄNTLIGEN är båten i sjön och så fort jag orkar, ska vi åka dit. Jag ska klä mig varmt och jag ska sitta i lä och dricka varm choklad och äta kardemummabullar med hutlöst mycket socker på och kardemumman "mortlad inte mald" med bitar så stora att det går att bita och kardemummasmaken pyser upp i näsan.

Paradiset hade enligt T klarat sig bra. Vågorna hade rivit kajen på tre ställen, men det tar vi  hjälp av en pensionär (läs min pappa) i sommar att fixa. Han behöver lite att göra också. Kan ju inte bara gå och lalla på tomten hemma.

Jackson snuffade av hela ön... Snabbt gjort.

Nu dags att vila... Det går som sagt i vågor och nu är det på väg neråt.

Må gott