Ännu en dag i Paradiset och jag ska villigt erkänna att det går lättare att andas där ute, men jag blir trött. Går mest och lallar runt, sitter ett tag och vilar för att fortsätta lalla runt. Behöver det... röra på mig och andas. Ibland kommer trycket över bröstet och hostan skär i lungorna, men jag lever och jag har inte behövt ligga på sjukhus och det är jag innerligt glad över.
T har skurat både uteplats och "duschtrallen". Nästa gång vi kommer ut ska det oljas in.
Så var det de där med mat... Vad gör inte en liten dobermannflicka för en spagetti.
Det har toppdressats på nygräset. Antingen tog vi död på det eller så får vi klippa till förbannelse i sommar. Jag hoppas på det sistnämnda.
Nu är vi hemma och varma mackor står i ugnen. Flickorna är nyduschade och mätta.
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...