Jag har svårt att göra mig av med saker som inte är trasiga. Inte för att jag är någon samlare, långt därifrån, men hela saker gör mig ont att kasta, därför ger jag bort eller säljer det jag inte har användning för.
Vissa saker kommer jag inte ge bort eller sälja. Jag har några klenoder som jag hoppas sonen kommer vårda i framtiden. Vi kan dock inte tvinga på våra barn och barnbarn våra möbler eller vår "smak för saker", vi kan bara hoppas att de vårdar det, eller ger bort eller säljer till någon annan som vill vårda.
Satt och tittade på foton från när jag var lite (inte så himla länge sedan).
Stolen mamma och pappa köpte när de flyttade ihop. Stolen som Yngve Ekström designade och som fortfarande finns att köpa. Pinnockio heter den och de stolar som mamma och pappa köpte finns nu ute i Paradiset. De var grå när de köptes, men efter år av slitage målade jag om dem till vitt.
Mamma och pappa köpte även stolen Kurva. Även den designad av Yngve Ekström. "Kurvan" var föregångaren till Lamino.
Lycka var när min moster och tillika gudmor kom på besök. Jag fick all uppmärksamhet och hon var alltid så himla tjusig. Hon läste för mig och sjöng de mest fantastiska sånger.
Ser Ni stolen i bakgrunden... Den räddade jag från ett öde likt "stoldöden". Nu står den i rummet och är omklädd. Fårskinnet som satt när den var ny, är ett minne blott.
Så var det soffbordet i teak. Det som införskaffades samtidigt som soffgruppen designad av Carl Malmsten. Under bordet satt en liten mässingsskylt med vem som designat bordet, den skylten har med åren försvunnit och jag missade att titta vad som stod.
Bordet fick jag av mina föräldrar när jag flyttade hemifrån och det hänger fortfarande med. Soffgruppen kördes till soptippen 1977, för att ge plats åt något nyare och det grämer mig.
Nu fortsätter vi första dagen i mars månad med att äta nybakat tomatbröd.
Må gott
Ohh så fin takkrona,
SvaraRadera