Spår i snön

I förmiddags runt lunch packade vi in hundar, T, min pappa och mig i bilen och åkte till Paradisets strand. 

Strålande sol och inte ett moln på himlen.

Vi vågar inte släppa hundarna lösa, då vi vet att det kryllar av vildsvin och varg i trakterna... Framför allt vildsvin... Jajajaaaaaaaa... jag vet... vildsvin är rädda för människor och försvinner när de hör människor komma... men... hamnar Du mellan suggan och kulting så är inte suggan den som springer åt andra hållet... noväj alls.

Så... långlina på Savannah och långkoppel på liten Bill.

Idag såg vi spår i snön vi aldrig tidigare sett... Lite större än min handflata och Bill som är en lite kärleksbomb började sprätta med bakbenen som värsta dominanta dobermannkillen... Jorå... han talade om att han var banne mig större än den som hade gjort det där spåret.

 

 

 

 

Där ute ligger Paradiset... Sjön har fortfarande lite vatten och vi kan se grund vi normalt inte ser... Isen är för svag för att vi ska kunna gå ut så vi får stå på bryggan och längta.

 

Det finns dock tillflöde till sjön och det är jag innerligt glad för. Det saknas liksom i runda slängar 90 cm vatten i vår lilla sjö för att det ska vara normalt.

Fika gjorde vi. Det är ett måste.

 

 

Nu ligger hundarna nyduschade i sina bäddar och sover... Även T har lags sig på rygg och jag hör att också han drar tung andning.
Sonen och F kommer om en timme för att äta middag så det är dags för mig att dra igång spisen.

Må gott