Tog ut lite kompledigt och har varit hemma idag... Jag har gått här och skrotat... Ni vet... plockat undan, dammat sådan som bara syns när solen skiner in genom JÄTTESKITIGT fönster.
Jag har en 2-dag... så jag är lättretad och tänker på mat hela tiden... precis som Savannah... hon går och duttar på tunnan med mat så fort hon kan.
Så har jag varit "SurTant" idag... jajamän och det står jag för...
Det här hände...
Vi har en fin liten innergård med en ytterst liten gräsplätt. På den gräsplätten tar "vaktmästareRoger" och pyntar beroende på vilken årstid det är... Till jul en julgran med hysteriskt blå lampor och till våren/sommaren ställer "vaktmästareRoger" dit utemöbler så vi i husen runt om har möjlighet att sitta där.
Nu är vi i en mellanfas och det som finns där är ingenting annat än naturen och i detta fall snö.
I huset mitt emot bor en ung kille med sin dotter. De brukar utnyttja denna gräsplätt så fort de kan och när snön föll försökte de leka där... men det var så äckligt så pappan och flickan fick gå därifrån...
Äckelheterna beror på att ett ungt par har köpt hund (i somras) och de har gräsplätten som rastyta för sin labrador. Så det är ingen liten hund vi pratar om utan en som kissar mängder...och detta sedan i somras. När solen ligger på luktar det inte pepparkaka från gräsmattan och i dagsläget är snön gul.
Jag har lite fint försökt säga till paret med hunden att det är en liten flicka som brukar leka här på gräset... men uppenbarligen har de pragmatiska svårigheter och kan inte läsa mellan raderna... Så... idag bad jag "vaktmästareRoger" att sätta upp en skylt med "rastning förbjuden". Det ville inte "vaktmästareRoger"... han skulle gå upp och säga till paret, då även han försökt att säga till lite snyggt... Nu skulle "vaktmästareRoger" tala i klartext.
Varför bryr jag mig om sådant... För att jag kan... och för att när jag var i den unga pappans ålder, skulle jag inte vågat säga till och jag skulle vara innerligt glad om någon gjorde det.
Idag bryr jag mig inte om någon uppfattar mig som "surTant"... för vet Ni... en "surTant" kan förändra världen om hon är tillräckligt sur. Jag kanske inte kan förändra världen (även om jag inser att USA:s president syftade på mig i fredags förra veckan när han orerade om vad som hänt i Sverige... för så är det väl... allt ljus på mig... världen kretsar väl runt mig... eller...) men... åter till "surTant"... jag kanske kan förändra vår lilla gräsplätt från en urinstinkande innergård till en innergård vi kan sitta på och som den unga pappan med sin lilla prinsessa kan vara på utan att behöva kliva i urinvattnat gräs, även om det är bra gödning.
Nu... dags att fixa mat... har 300 kalorier kvar att njuta av idag.
Må gott
Jo, så är det att när man uppnår en högre ålder vågar man säga ifrån - och jag skäms inte! Surtant må hända men det spelar ingen roll! Önskar jag haft det självförtroendet när jag var ung.
SvaraRaderaKramar Eva
Tack... då fortsätter jag med att vara SurTant ibland.
SvaraRadera*KRAMAR om*