Inte min dag...

Jag försöker verkligen tänka positivt... men det går banne mig åt skogen... Jag försöker ha tålamod... och det går även det åt pipsvängen... Just nu går jag mest runt och fräser åt minsta lilla motgång och det ska gudarna veta... motgångarna är något som just nu bara drabbar mig. Precis som skitväder, hål på strumpan och ett datorhaveri... Det sistnämnda hade jag just en drabbning med... Jag försökte under ca 30 minuter starta och omstarta datorn... Tror Ni det gick... nopp... inte.

Jag stänger av allt och går fräsande ut ur arbetsrummet/gästrummet/pigkammaren och jag är INTE glad när T kommer innanför dörren. För detta fenomen är hans fel... så är det.

Det är han som senast hade datorn... förresten... det är han som haft den under hela veckan... inte jag. Så detta är hans fel. Jajamän.

T... den tålmodiga... sätter sig vid datorn... startar den och VIPS så fungerar allt som om den vore sprillans ny... Vilket den inte är

Så var det de där med tänka positivt... Jag är ingen vårmänniska... Februari, mars och april är inte mina favoriter... Skitigt, blött och luktar illa...men... jag försöker få in lite ljus i livet...jag verkligen jobbar på det. Ljuset i tunneln...som förhoppningsvis inte är ett tåg.

Vi fortsätter med att preparera oss med fett och kolhydrater... Måste säga att det går riktigt bra.

 

 

 

Vår lilla fröken Savannah har en parning inbokad och ska åka med sin ägare till främmande land och träffa en stilig herre vid nästa löp... Något jag misstänker Savannah i dagsläget inte alls vill (men då är hon inte i löp heller)... Hon är skendräktig och svårmodig som tusan... Inget annat än T passar... om det inte har med mat att göra förstås... då passar allt... även TantKarins torrfoder... Det får vi ställa långt bort för annars försvinner det i en farlig fart. Det bara skramlar till i skålen sedan är det "bara slut kvar".

 

Nu dags att börja med maten... Sonen och 13 kg kärlek kommer förbi... F jobbar så till henne skickar jag med en matlåda.

Må gott