Vår Savannah är skendräktig så det står härliga till och det blir värre och värre efter varje löp. Hon ger svårmodet ett ansikte och hon drar de djupaste suckarna. Hon har bäddat sönder sin ena bädd så T har lagat den med silvertejp. Bra grejer, silvertejp alltså. Hon vill inte röra sig om det inte är T som lockar med henne ut på bus. Hennes mjölkproduktion har nått toppnivå och igår fick vår normalt svältande Savannah för sig att det där med mat, DET är inte hennes melodi.
Det var då jag blev orolig... OM en tik som vanligtvis anser att hon alltid får för lite mat, slutar äta... då är det dags att åka till veterinären och det gjorde vi.
Nu har hon fått medicin och vi har allvarligt börja fundera på en kastrering. Vanligtvis är det inget jag är för... men precis som sin mamma, Bönan blir hennes löp och skendräktighet värre för varje gång och liten Tanya (Bönan) var vi tvungna att kastrera då hon inte gick ur skendräktigheten.
Savannah fyller sex år i år och ska inte ha några fler kullar så det lutar åt att låta henne få lite lugn och ro från det här eländet. Hon lider och det får alla i hennes närhet veta. Hon mår ibland så illa att saliven rinner och hon vill helst inte gå från värmen under filten.
Idag på lunchen var vår lilla stad inbäddad i snö och dimma... Världen var vit, kall och vacker... Inget Savannah uppskattade... hon ville inte gå ut utan drog i kopplet för att snabbt komma in i värmen.
Jag hoppas medicinen snabbt hjälper henne att bli glad och sorglös igen...
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...