Oktober för tio år sedan var det varmt och skönt och vi hade ännu inte stängt Paradiset och vi bodde fortfarande i det lilla huset. Snyggingen, Bönan och Karin levde och förgyllde våra liv. Snyggingen 49 kilo muskler, stor, snäll och innerligt fin. Bönan vår ukrainska lilla flicka. Den till storleken minsta av våra vuxna tikar och så himla fin. Ingen böna man lekte hur som helst med då hon var en vass liten prinsessa.
Så var det Karin... vår fina silverperser. Hon som ägde oss och som var den som bestämde över både Snyggningen och Bönan. De vågade INTE äta om hon stod vid någon matskål. De vågade inte lägga sig i sin bädd om Karin låg där. När T sov middag, parkerade hon sina nästan tre kilo på honom och låg där tills han vaknade.
Nu fortsätter vår lördag med rotmos och fläskstek.
Må gott
I´ll be back.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...