Ska villigt erkänna... jag är aningen låg. Det här mörkret knäcker den mest positiva människa och så är det... jag är en positiv själ men håller nu på att krokna. Novembermörkret och Covid 19 är banne mig inget att hurra över och det gör jag "verkligen inte".
Fast... idag... då kom solen in genom fönstret och jag märkte hur jag sträckte på ryggen och det kändes aningen mjukare runt mig. Såg även dammlagret som lägger sig på möblerna lika snabbt som en svala flyger. T tog snabbt tag i det... dammet alltså, så nu slipper jag fundera på om jag ska skriva lite roliga kommentarer i dammet eller inte.
Nu tänker jag ta tag i högen med stryktvätt.
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...