Idag har vi haft förskola

Idag har vi haft förskola... eller dagis som N säger. Hon kom kl. 07.00 och då startade aktiviteterna. Hon började med att sätta klistermärken i en bok. Det kan hon pyssla med under en lång tid samtidigt som hon berättar om alla figurerna hon klistrar in. Sedan skulle hon måla med en blyertspenna.

"Vad målar Du", frågade T.

"Jag målar min mamma", svarade N.

Självklart syns det att det är hennes mamma där vid pilen. Alla fall om N får bestämma.

Sedan skulle det läsas i hennes pappas gamla böcker om dinosaurier. N berättade att hon gillar diosajej. Jorå... precis som sin pappa när han var liten. Han gillade didisaojej. Tror det är samma sak.

Sedan var det dags att lägga tvätt i tvättmaskinen, laga mat och baka. Även här var vi behjälpliga av N. "Barnarbete" sa T.

Nu var klockan 12.00 och sonen skulle komma på lunch och hämta prinsessan. Här började hon krokna lite och det var inte lätt att hålla henne vaken. Men när hennes far kom, piggnade hon till, åt och vinkade hej då.

 

Nu har jag lite tvätt att stryka och ett bord att duka. Får gäster i morgon.

Må gott

I´ll be back.

Att vandra i "minnenas allé"

Idag har jag vandrat i "minnenas allé". Jorå, så kan det allt bli ibland och då är det bra att ha fotografier som hjälper mig att minnas rätt.

För 50 år sedan... alltså 1974 bodde vi i Västra Frölunda och jag var klassens lucia och på julspelet, var jag julängel. 

På julaftonen samma år, kom mormor och morfar Gösta. Vi hade förmånen att ha två mormödrar och två morfäder. 

Här sitter de i soffan som mamma och pappa köpte när de gifte sig. En Carl Malmstensoffa som några år senare fick åka på tippen till förmån för en chesterfieldsoffa i skinn. Jag hade gärna haft Malmstensoffan i min ägo idag.

Min lillasyster var blond, medan jag såg ut som Pippi Långstrump.

 

För 30 år sedan, var sonen fyra år och vi var hos mina föräldrar och firade jul. Mamma hade dagen till ära folkdräkt på sig HELA dagen. Det är en bedrift. Sonen hade ett par månader tidigare fått sina första glasögon och nu kunde han se stjärnor och små saker som han missat tidigare.

Idag... har vi varit med Julia för att ta stygn. Det gick klart obra. Hon är lite "geggig i såret" och fick antibiotika. Det "geggiga" beror inte på att vi inte hållit henne ren. Det kommer inifrån. Stygnen ska vi ta på torsdag nästa år. Hon får fortfarande smärtstillande och håller sig lugn. Misstänker att det stramar och gör ont i såret.

Nu fortsätter vi dagen med viktigheter... äta. 

Må gott

I´ll be back.

Julafton 2024

Jamen då är det julafton igen... himlars vad snabbt det går, och vet ni... Idag är det en dag närmare sommaren än det var igår och nu är det bara några veckor kvar tills jag kan börja plantera tomatfrön för att ta med till Paradiset.

Jag vill önska er en riktigt

GOD JUL

Så vill jag önska mamma som fyller år idag

STORT GRATTIS

 

Nu väntar en julafton med fullt bord, både av människor och mat. 

Må gott

I´ll be back

Granen jag ALDRIG skulle ha

Igår kom sonen med familj över för att klä granen och äta lite. Jag som i alla år sagt att jag ALDRIG ska ha en plastgran... Nu har vi det. 

T frågade för ett tag sedan om det är värt att köpa en gran för 500 - 600 kronor för att ha den inne i tre dagar. Detta då jag blir mer och mer allergisk och inte klarar granen längre än så. På sättet han sade det kunde jag höra honom säga... "jag tycker det är himla skitonödigt att lägga ut så mycket pengar på en gran som inte står inne längre än ett par dagar". Så... när vi kom till en butik inte så himla långt från oss kunde vi se en plastgran som faktiskt gick igenom besiktningen... Ingen perfekt grön konformad historia, utan en aningen "stökig" plastgran. Så den fick bli med hem. Luktar dock lite plast, men enligt "shinjörn" kommer det ge sig (om ett par år). Jag kan leva med det.

Så... låt mig presentera granen jag ALDRIG skulle ha. 

2024 års julgran 

Nu lite fix inför morgondagen. Julia mår förhållandevis bra och blir piggare för varje dag som går. Om några veckor springer hon vid Paradisets strand igen och snuffar på alla goda djurdofter som sprider sig i skogen.

Må gott

I´ll be back

 

Jullov och lite sjukstuga

I tisdags opererades vår dobermannprinsessa för juverinflammation och hon går fortfarande på ganska mycket smärtlindring. Hon ska ha sina tabletter var tolfte timma och det märks när smärtlindringen börjar gå ur hennes kropp. Hon blir orolig och vankar av och an. Men hon äter och gör toalett som hon ska och det är ett friskhetstecken. 

Idag... vid lunch började jullovet. Så himla skönt. När jag kom hem sprack det upp och solen visade sig. Julia och jag behövde det... kunna gå i parken utan att det regnar och att det känns som kväll när klockan bara är 12.30. Julia som brukar springa runt i sitt koppel som är fem meter långt, är mer försiktig nu. Hon håller sig nära mig och gör inga hopp eller snabba rusningar. Så får det vara tills stygnen är plockade.

Det mesta julpyntet är framme, men än är inte granen klädd. Det ska N göra på söndag om hon är frisk. I natt kroknade hon i magsjuka och då gäller det att hålla sig undan. Magsjuka är inte att leka med. Fy bubblan vad dåligt man mår då.

Nu väntar en tvätt att bli hängd och lite att stryka.

Må gott

I´ll be back

 

Hemma med "allergiframkallningsbomben"

Igår for vi till Paradisets strand för att gå "vår vända". Julia fick springa i långlina och var lycklig "dobermanntant". För så är det... Är man en dobermann som är 8,5 år, då är man en tant. Vi kan riktigt se hur hon  springer och skrattar... lyckligt och nöjd.

Själv landar jag i att drömma... Jag måste ut på bryggan och titta ut mot Paradiset. Jag kan inte gå rundan utan att ställa mig längst ute på bryggan och fotografera, drömma och längta.

Idag är det tredje advent och jag och Julia är ensamma hemma. T for i morse de där 20 milen till sin mamma och bror med familj. Då det finns allergi "delux" i familjen så stannar jag hemma med "allergiframkallningsbomben" och bakar. Just nu är det fröknäcke som gräddas och jag har vilda planer på att baka mandelmusslor. 

Nu dags att plocka ut plåten ur ugnen

Må gott

I´ll be back

 

Jag visar VAD jag ätit... T visar ATT han ätit.

T och jag har lite olika syn på vad som är viktigt och vad som är helt oviktigt när det gäller fotografier.

När jag äter brukar jag fotografera maten på tallriken och ibland kan upplägget vara ett rent konstverk, medan andra gånger fotograferar jag maten bara för att minnas en stund i livet och vad vi åt. När jag förra veckan var iväg på konferens åt jag jättegod fisk som jag var tvungen att föreviga.

Igår kväll, var T på AW med vidhållande julbord. Jag sänder några bilder sa han när han lämnade mig och N (som skulle sova över här då hennes föräldrar var ute på annat). N och jag åt kvällsmat, vi tittade på Laban och Labolina och åt lite choklad och ostbågar i form av stjärnor. N borstade tänderna och vi gick och lade oss och läste godnattsaga. "Jag kan inte sova" sa N och tvärsomnade. Nu kom första messet från T... Där stod... Första tallriken uppäten. 

Efter ett tag... plingar det till i mobilen och nästa bild visar sig... Där står... Andra tallriken uppäten och jag får ÄNNU EN BILD PÅ DISK. Jag förstår inte hur han tänker... vilket jag även påtalade när han kom hemlallandes någon timme senare. "Varför sända bilder på disk och inte på det Du ätit" frågade jag. T började skratta och förklarade att han ville visa att maten var god. Jisses... jag visar VAD jag äter, han visar ATT han äter.

I morse, vaknade vi vid 7-tiden... Frukost och baka stod på listan. Medan jag "renoverade ruinerna" och bäddade, bakade N och T...

 

När baket var klart... kom N;s föräldrar och fikade. När de åkt, packade vi in Julia i skuffen och åkte till paradiset strand för att gå den vanliga rundan. Så himla skönt att komma ut.

Nu har vi kommit hem och ska fixa lite innan det är dags för glöggkväll med goda vänner.

Må gott

I´ll be back

Svårt att ta mig ur bilen

De som känner mig vet att jag helt klart ogillar vinter, kallt och när det kommer saker från himlen... typ vatten, snö, hagel och bomber. Så är det och denna årstid gör inte att jag jublar när jag måste skrapa rutorna på bilen.

Som i fredags... Dags att åka till jobbet. Jag går ner till bilen som står på gården. Minus 3 grader och ganska rått ute och bilrutorna måste skrapas. Jag "blippar" så bilen låser upp och öppnar dörren bakom förarplatsen och där lägger jag in mina saker... väska och en ganska stor korg med dator och andra bra grejer att ha på jobbet. Jag öppnar förarsidan och hoppar in. Stänger dörren, startar motorn, stänger av fläkten och sätter på värmen. Nu ska jag ut för att skrapa rutorna... Det går INTE att öppna dörren inifrån, varken på förarsidan eller passagerarsidan. OK... vad gör jag... jag måste ju komma ut för att skrapa rutorna... Iförd högklackade stövlar och snäv kjol chansar jag och kravlar mig bak till baksätet. Vräker mig över korgen och handväskan för att se om det går att öppna dörren... Det funkar. Jag tar mig ut, något kränkt... och himlar surbannad. Jag testar att öppna dörren på förarsidan och det fungerar jättebra, då jag gör det några gånger. Nu dags att skrapa rutorna... När det är klart, testar jag dörren till förarsidan igen några gånger... Det går fortfarande bra... Jag hoppar in i bilen och kör till jobbet. Väl framme parkerar jag och nu händer samma sak igen... Dörrarna går inte att öppna, varken på förarsidan eller passagerarsidan. Jag ser ingen jag känner som jag kan signalera till som kan hjälpa mig...så... Iförd högklackade stövlar och snäv kjol kravlar jag ännu en gång bak för att ta mig ut. Nu är jag inte bara kränkt och surbannad... jag är SKITSUR... och när jag kliver ur bilen, står en man där och GLOR (läs tittar frågande) och frågar mig vad som hänt... Mitt svar var nog inte det vänligaste, men det var inte läge att förklara... jag var sen och hade två gånger denna morgon haft avancerade gymnastiska aktiviteter i bilen. Jag kom dock i tid till första mötet... även om jag pysslat med saker jag normalt inte gör.

På kvällen... kom N... DET BEHÖVDE JAG. Med sig hade hon sin mamma. Hennes pappa var på AW och hade inte tid att bli med. Det blev tacos och godis... inte samtidigt men i den ordningen.

Idag har vi varit till Paradisets strand och promenerat. Jag är helt övertygad om att det INTE blir något vanligt midsommarfirande till sommaren. Tror inte att de hinner platta till planen och få till en gräsmatta som håller för "små grodorna".

Nu dags att fira lite 1;a advent... Varm choklad och någon lite kaka.

Min bil får stå i varmgarage och tina upp ordentligt.

Må gott

I´ll be back