Jag faller hårt...

Just nu försöker jag tänka vackra tankar... vänliga och ljusa tankar. Det går bra ända tills jag tittar- eller lyssnar på nyheterna. Då faller jag hårt. Jisses vad mycket skit det händer i världen. Mycket vill ha mer och elakast vinner. Hur länge ska detta få pågå... hur länge ska detta få eskalera utan att någon sätter ner foten och stoppar det som händer. 

Så... i helgen har vi bara tittat på vänliga filmer, typ rädda värden. Vi har ätit gott och idag har vi varit och hälsat på mina föräldrar. 

Vi får besök på balkongen och besöken blir mer och mer orädda. MEN HALLÅ, varför göra toalett när de sitter på vår balkong. Det får vi ta tag i när det kommer regn. Då blir det skitgöra med att städa.

Så har förra årets "påskorkidé" börjat blomma. Jag misstycker inte, men jag tror att den blommat över när påsken kommer, så då får det bli en ny gul "påskorkidé". För någon gul blomma vill jag gärna ha då. Tulpaner är inte längre att tänka på... nysattackerna avlöser varandra. Klart obra.

Har tre pelargonier som jag övervintrat och som ska till Paradiset i vår. Nu är de himla "träliga". Långa och gängliga och inte alls kul. Pratade med mamma om det och om några veckor ska de klippas ner. Så får det bli. Hoppas de "tjockar" på sig efter det.

 

Nu fortsätter söndagen med viktigheter... typ äta en smörgås.

Må gott

I´ll be back

"Det bästa jag vet" sa N

I söndags kom sonen med familj på middag. Mosplättar och bacon stod på menyn. "Det bästa jag vet" sa N och jag tror henne. Det lass hon åt är inte i paritet med henne storlek på kropp. Det ska bli kul att se om V också kommer gilla mosplättar och bacon med lingonsylt, äppelmos och rinnande grädde. För så ska det vara enligt N. Jag skippar äppelmoset och T låter bli lingonsylten. N kör allt. Det var nästan så att hon inte orkade efterrätten... men nästan betyder inte att hon inte orkade, för det gjorde hon.

 

Idag är det tisdag och T har varit hemma från jobbet. Misstänker att det är influensan. Igår kväll mumlade han något om att han har ont i huvudet och heeeeeeeeela kroppen... och i morse kroknade han helt. Tur att vi vaccinerat oss mot influensan, för hur illa skulle det annars vara.

Nu fortsätter kvällen med en film och en smörgås.

Må gott

I´ll be back

De beslut vi tar, påverkar framtiden

Vi formas av dem som funnits tidigare, av dem som bidragit med sina gener långt innan världen såg ut som den gör idag. DEN punkten kommer jag säkert komma in på i något annat blogginlägg, då jag har mycket att säga om det... Dock inte nu.

I min familj finns på tok för många "lik i garderoben" för att jag ska kunna gå in i politiken säger min moster och tillika gudmor. Men... var ska vi ha liken om inte i garderoben... om vi inte grävt ned dem eller spridit dem i någon sjö förstås. Jag har på senare tid försökt förstå hur släkten ser ut och var den kommer från... Aningen rörigt men med min moster och tillika gudmor kanske jag kan få ordning på det när det gäller min mammas sida.

Min morfars pappa, Oskar åkte till Amerika när morfar var liten bäbis. Han skickade biljetter till morfar och morfars mamma Therese, men hon kunde inte simma, så hon vågade inte åkta till landet i väst. Oskar blev kvar i Amerika (tror vi) och Therese gifte sig med en annan Oskar som förövrigt var en lång och stilig karl han också. Vad vi inte vet är, vart tog morfars pappa Oskar vägen. Vad hände honom, fick han fler barn, var han lycklig? Många frågor som det skulle vara roligt att få svar på.

Min morfar, gjorde sin värnplikt i Örebro på I3. Han var furir och hade planer på att bli yrkesmilitär. Det ändrades då kriget tog slut och tre barn fanns hemma i en liten by nästan 10 mil från Örebro. Han blev åkare och körde en stor lastbil. 

Min mamma, äldst av tre systrar. Kom till världen på julafton 1940. Rödhårig, envis och massor av klokheter. Hon fick aldrig träffa sin farfar och vi vet inte hur det skulle varit om han valt att inte åka till Amerika. Om det kan vi bara spekulera... Min mamma (och pappa) har dock alltid funnits nära både mig och min syster och våra barn och för det är jag innerligt tacksam. 

 

Som sagt... vi formas av dem som givit sitt dna i tidigare generationer... men beslut vi tar är våra egna och dem kan vi inte skylla på någon annan för. Besluten påverkar dok framtiden, för hade Therese åkt till Amerika med min morfar, hade min mamma med största sannolikhet inte funnits, ej heller jag, min son och hans barn.

Var rädda om er 

Må gott

I´ll be back

Kajor i flock

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om kajor... fåglarna alltså. I går morse satt de i ett träd utanför vårt matsalsfönster och det var inte en kaja. Nästan lite surrealistiskt och jag fick känslan av att vara i filmen Fåglarna av Alfred Hitchcock. Aningen olustigt. Jag var tvungen att öppna balkongdörren för att höra om de var tysta... Det var de INTE. Någon form av "kluckande" ljud kom från samlingen och jag stängde dörren snabbt och då var inte inte enbart för att det var kallt ute.

När kajorna inte är i flock utan kommer ensamma eller i par... gillar jag dem. Gråskalan är fulländad... precis som med kråkor... gillar dem också. Stora, pampiga och himla kloka.

 

Nu väntar lite fisksoppa och bröd jag bakade igår.

Må gott

I´ll be back

Viktigheter för en farmor att få ta del av

Igår fick vi middagsgäster. Sonen och hans familj kom och det är jag innerligt glad över. N hade mycket att berätta och V tränade på att le. Det värmer ett "farmorhjärta" att få vara en del av. Att få höra vad N gjort på förskolan och vad hon gillar för mat är oerhörda viktigheter. Mosplättar och bacon är det bästa hon vet och på förskolan får de lära sig massor.

Idag är en jättefin dag... Strålande sol och kallt och jag har inte satt foten utanför dörren även om det är fint ute. Vi har fixat med att frosta av frysen och att ställa iordning för besök. T däremot har varit och handlat och rastat Julia. Jag har fullt upp med att renovera ruinerna och duka bordet. Någon måste ju göra det.

 

Nu har jag en efterrättspaj att fixa... 

Må gott

I´ll be back

Han log åt mig

Igår jobbade sonen och F behövde ut och handla. Vi fick förtroendet att ha både N och V hos oss några timmar. Så himla roligt... N och T gick ut i snön för att låta Julia göra toalett. N deklarerade bestämt att hon INTE gillar att gå i snöns för det är kallt. Jag håller med henne. 

När T och N var ute passade V på att visa sin farmor (läs mig) att han tycker att jag ser rolig ut. Han log med hela ansiktet och det värmde min själ. Han testar att göra ljud också... från alla ändar. Duktigt grabb.

N håller på att träna på bokstäver och hur de låter. Inser att jag behöver köpa en till låda med magnetbokstäver för att hon ska få ihop fler ord. 

Idag har vi städat undan all jul. Ingenting är kvar. Lika mysigt som det är att få fram julpyntet, lika skönt är det att städa bort det och nu är det gjort.

Nu fortsätter vi med en smörgås och varm choklad.

Må gott

I´ll be back

Att inte hålla avstånd till fordonet framför...

Idag for vi några mil för att hälsa på mina föräldrar och när vi just kommit ut ur stan och in på riksvägen såg vi att vi hade två snöplogar framför oss. Himla uppskattat... och det var bara att "rätta sig i ledet" då de körde i varsin fil... JAG ÄLSKAR DET... 

Bilarna framför höll avstånd, det var dock några som tyckte det gick för långsamt och körde om för att lägga sig tätt bakom plogbilen... i 2,5 mil... undrar om det gick snabbare då. Men som sagt... merparten av trafikanterna höll avstånd och det gick inte att köra snabbare än 70 km/h. Ganska skönt att inte kunna stressa... bara att hålla avstånd...

Tills jag tittar i backspegeln... Någon som kör på Länstrafiken Serviceenheten kan inte trafikreglerna... och om jag ska vara ärlig, tycker jag det är himla olustigt att ha någon så tätt bakom. Det var inte bara några hundra meter det handlar om, utan några kilometer som vi hade hen tätt där bak. Om vi måste bromsa, eller får sladd på bilen... Då har vi Serviceenheten i rumpan och har vi Julia i skuffen... tror jag inte det går så bra.

Att inte hålla tillräckligt avstånd till bilen framför kan ge 2000 kr i böter och även leda till körkortsåterkallelse om omständigheterna är allvarliga, särskilt vid en olycka. Straffet kan bli böter (2000 kr), men vid en krock kan det även bli dagsböter för vårdslöshet i trafik, och Transportstyrelsen kan återkalla körkortet med en spärrtid på två månader. Polisen gör en bedömning utifrån trafikförhållanden, och en tumregel är att ha minst tre sekunders avstånd (tresekundersregeln). När/om man kört in i fordonet framför, anses det att man orsakat en olycka. Det spelar ingen roll om föraren i fordonet framför tvärnitat eller gjort något annan oväntad manöver. Att anpassa avståndet innebär att man håller så pass avstånd att man hinner bromsa oavsett vad som händer framför det fordon man kör. 

 

Nu är vi hemma och resan hem gick bra.

Må gott

I´ll be back

Hjälper inte med tvättmedel, bikarbonat och/eller ättika

Det är kallt och det har snöat nästan hela dagen. Just nu är det uppehåll på nederbörden, men det är bara tillfälligt. Vi tar det lugnt. Julia ligger djupt i fleecen och sover.  T håller på att scanna in fotonegativ och jag håller på att försöka få bort lukten ur en klänning som legat i en plastlåda på vinden. Vissa kläder mår INTE bra av att ligga i plastlådor, då de får en lukt som INTE är pepparkaka. Jag har testat med flytande tvättmedel, bikarbonat, ättika och vet inte vad jag mer kan ta till... Får se hur det går. 

Såg att vi har en fågel som tar skydd på vår balkong. Den är mindre än koltrasten men större än gråsparven. En liten ilsken rackare som inte vill ha andra fåglar i närheten. Kommer någon för nära, fräser den och flyger mot. Jag tror det är en stare... men rätta mig om jag har fel.

V, växer och är med mer och mer. Han ler och försöker konversera. Bilden (nedan) sände F till mig i morse och jag kan se hur lik han är sin pappa när han var lika gammal... typ två månader och en vecka. 

Här (nedan) är sonen lika gammal som V. 

 

Nu fortsätter vi dagen med att få bort lukten från en klänning och scanna bilder.

Må gott

I´ll be back

Sista dagen och den första

Vi fick en jättefin nyårsafton. Många skratt, viktigheter och djupa samtal, exempelvis vem som träffat någon ny och varför vi inte fått veta mer. Eller vilken whisky på groggkärran som vi tycker bäst om eller världsläget och drömmen om fred. Vi gick heller inte hungriga från bordet. 

Tyvärr glömde jag att fotografera under kvällen. Hade fullt upp med att äta. 

Vi startade med en glittrig välkomstdrink med massor av godsaker att äta till. Vi fortsatte med kantarelltoast toppade med tomater från Paradisets skörd. Därefter rostbiff med två olika såser, bearnaisesås och rödvinssås. Till det drämde vi till med Hasselbackspotatis och sallad. När detta var avklarat blev det ostar och nybakad foccacia.

Sedan väntade efterrätten. En plockbricka med massor av godsaker. Som sagt... ett gott avslut på 2025. Julia klarade smällarna hyfsat bra detta nyår. Sorlet, skratten och alla vänliga klappar gjorde att vi inte behövde ge henne någon lugnande tablett. Lite orolig blev hon när det smällde som mest, men inte som tidigare år.

I morse, typ vid 08-tiden vaknade vi till en vit värld.

Dagen har gått lite långsamt men det kanske det ska göra efter nyårsfirande. 

På balkongen sitter koltrastarna och tittar in på oss. När det smällde som mest i går kväll, satt de på balkonggolvet och skakade och flockar med kajor flög rädda över himlen. När ska Sverige ta beslut om att förbjuda raketer och smällar?

 

Nu fortsätter vi årets första dag med en fika och någon film att titta på.

Må gott

I´ll be back

Året 2025 som gått

Just nu är vi i full fart med att fixa inför kvällens middag med innerligt goda vänner. Som alltid på nyår och midsommar är det knytis och det uppskattar jag. 

Har tagit mig lite "rast" i fixet för att titta på året 2025 som gått. Allt finns inte presenterat på bloggen av olika anledningar och så kommer det fortsätta att vara. Jag vill dock passa på att tacka alla er som tittar in i vår del av världen. Ni som skriver fina och personliga kommentarer och som jag av hänsyn väljer att inte alltid publicera. Jag hoppas ni fortsätter att titta in här.

Jag vill önska er en fin fortsättning på de få timmar som är kvar av 2025

Jag vill även önska er...

Gott Nytt

År

Nu tittar vi på året som gått...

Januari

Vi startade med att stå på bryggan för att titta ut mot Paradiset som kung Bore såg till att vi inte kunde komma till. Vi hade nöjet att få ha N hos oss. Hon lärde sig att "man får hoppa i sängen på fredagar" och att det är kul att åka pulka. Vi hälsade på K och M i herrgården och fick nöjet att få bulldogskärlek. Jag fick äran att bli inbjuden till T och S;s konsert. Jisses vad jag blev imponerad.

Februari

Vi promenerade vid Paradisets strand. N tränade på mimik och sov över hos oss när hennes mamma och pappa var ute på annat. En ynnest att få det förtroendet.

Mars

Jag börjar så för att kunna skörda i sommar. N drar igång hopperiet och T hjälper mina föräldrar att skura trallen. Nu är det vår.

April

Kanske sådde lite för mycket tomatfrön, men vänner och bekanta misstyckte inte när de fick plantor. Vi lade i båten och fick hjälp. Stort tack för det. Nu startade vi upp Paradiset med att måla östra sidan på huset. Som vi längtat efter detta.

Maj

Sonen fyller år och vi får veta att N ska bli storasyster. Vi är på ön så mycket vi kan och får besök av bland annat Kakan och hennes matte. Jag fotograferar studentbalen och njuter av att det är varmt.

Juni

T fyller år och vi har ett gäng studenter att fira. Tärnan har fått ungar och vi firar midsommar med goda vänner på ön. N fiskar och får upp sin första mört. Sista veckan i juni är jag "förskola" och Dolly får en vaxning.

Juli

Första veckan är jag "förskola" och N och jag äter glass i Glasstemplet. Vi hade massor av besök på ön och det gjorde mig varm i hjärtat. Så himla kul.

Augusti

N sov hos oss på ön och vänner kom på besök. Vi firade min pappas 85-årsdag och målade östra sidan på gäststugan. Havsörnarna visade upp sig med sina ungar. 

September

Varmt och fint och vi satt i västerläge och åt på kvällarna. Vi firade min födelsedag med att ta upp båten och sonen med familj hjälpte till. Aningen vemodigt att stänga Paradiset. Vi var på kvartersloppis och hade "barndusch" med blöjtårta.

Oktober

Vi fyndar en TeVe-stol på blocket och klär om Kurvan. Jag ropar in två danska lampor på Tradera och vi firar N och F;s födelsedagar. Vi tittar på vårt Paradis från 80 meters höjd och hummar över hur vi längtar. V föds med en farlig fart. Planerat snitt som han inte visst utan bestämde sig för att komma ett dygn tidigare. N sov hos oss när föräldrarna och lillebror var på BB.

November

Vi promenerade vid Paradisets strand och konstaterade att de avverkat en del skog. Välbehövligt, då skogen var himla tät och gammal. Bill fick somna in 10,5 år. En tumör och himla ont i ryggen gjorde att beslutet var nödvändigt. Sonen och N blev med på släktträffen på kyrkogården med gofika, medan F och V var hemma och tog det lugnt.

December

N är med och pyntar pepparkakshus och V har sitt första leende. Sonen med familj är med och klär granen och mamma bryter vänster handled och krossar vänster axel. Vi firar jul med F;s föräldrar och det är knytis. På juldagen åker vi till mina föräldrar och firar mamma som på julaftonen fyllde 85. På kvällen drar magsjukan igång och vi var sänkta ett par dagar. Vi avslutar året som vi började det... med en promenad vid Paradisets strand.

Nu fortsätter vi förberedelserna för kvällens firande.

Må gott

I´ll be back