Plötsligt hördes en smäll...

I morse stod jag i gästrummet tillika arbetsrum och plockade i hyllan. Radion i köket står på och ÄNTLIGEN är det annat än OS-kommentarer. Får höra att på grund av snöovädret (det spösnöar från alla håll och blåser smågrisar) ställer de in ALLA stadsbussar och om vi inte behöver gå ut, ska vi hålla oss hemma. Jorå... det gör jag. Har sportlov och jag och Julia går inte ut i detta i onödan. 

Plötsligt hördes en smäll, typ som ett hårt "pistolskott". Jag vänder mig om och tittar ut genom fönstret och ser hur en stor gren gått av på ett träd på innergården.

Efter några minuter hörs ännu ett par smällar. Denna gången ännu högre och nu ligger ytterligare några grenar. Vilken himla tur att ingen stod under trädet eller att det landade på bilarna. 

 

Nu ska jag städa ett skåp. Förstår inte riktigt vad som tar åt mig.

Må gott

I´ll be back

Det gick inte att gå över isen

Vilken fantastisk dag... Strålande sol och allt damm syns. Det tog vi tag i på morgonen. Dammade och insåg att fönstren är förskräckligt skitiga. DET tog vi inte tag i. 

Vad vi däremot tog tag i, var en fin promenad vid Paradisets strand. Vi var lite naiva och trodde att isen skulle ligga så vi skulle kunna promenera över till ön... men så var det inte. Isen låg över halva sjön, sedan var det öppet vatten. Så, någon promenad på isen blev det inte. Vi tog en sväng på ca 3 km runt i stugområdet och kollade ladan där vi har båten ligger. Allt såg fint ut och Julia fick en redig sväng i 15-meterslinan.

Vi stod ett tag och tittade ut mot Paradiset och vad vi kan se har inga träd blåst omkull. 

Nu har vi kommit hem, ätit rester från fredagens pizza. Julia ligger nyduschad under en filt i sin bädd och sover.

Må gott

I´ll be back

 

Vi laddar batterierna

I Paradiset har vi el som vi får via en solcellsanläggning och elen vi får "sparar" vi i batterier. Dessa håller på att ge upp, så det ska bli nya till våren, men vi laddar ändå de gamla som ska få hänga med ut när vi startar upp ön efter vintern.

Jag är dock lite orolig över stormarna vi haft. Tänk om någon träd rasat och förstört... vi kan ändå inte göra något åt det om det skulle hänt något, då vi inte har någon båt i sjön och isen är för osäker att kliva runt på. Det återstår att se när vi kommer ut. Juldagen var det i alla fall orört. Då gick vi över isen och kollade till Paradiset.

På förmiddagen fick Julia springa med Mika. En liten serbisk dobermannflicka på 18 månader. Det är hon som har halsband på sig.

Julia, som är en äldre tik, "placerade skåpet" och efter det var rangordningen klar.

Vi vaknade till mulet och snö... nu skiner solen som en tok och jag har hängt tvätt på balkongen. Det kommer dofta "ute" när vi tar in den. Så himla härligt.

 

Nu fortsätter vi lördagen med mat. Det är bra och nödvändiga grejer.

Må gott

I´ll be back 

Helt opartiska

Men vart tog veckan vägen. Fick ett sms från en kompis som frågade varför jag inte uppdaterar bloggen och då insåg jag att det är en vecka sedan... Himlars vad det går undan.

Här händer det inte så himla mycket.

Julia gillar inte vädret (å vem gör det) och ligger mest under en filt och värmer sig.

Tomatplantorna växer och, vips så är det väl dags att plantera om de små liven.

I fredags var T med Julia i en hundrastgård. Det var spännande. Massor av vovvar, syns dock inte på bilden, som Julia sprang med. Denna hane var lite på, tyckte Julia och lät honom spänna upp sig lite, för att sedan tala om var skåpet skulle stå... efter det bjöd hon in till lek. 

Jag pluggar varje ledig stund. Nu är det en uppgift som ska vara inne på söndag (nästa vecka). 400 - 500 ord och det gäller att väga varje ord på guldvåg. 

I dag har N;s mormor och jag konstaterat att N är en smart tjej och hon kommer vara den snyggaste professorn i landet när hon är typ 23 år. Så är det att vara mormor och farmor till ett litet underverk. Vi är helt opartiska (om vi får säga det själva) och N:s största supporters. 

Nu dags att peppa T. han står och lagar mat och då behöver det peppas.

Må gott

I´ll be back 

Det kommer bli en djungel med tomater... om de överlever

Det jag planterade förra helgen har börjat komma upp. Enligt min mamma kommer jag ha en djungel med tomatplantor om några veckor... Alla ska med till Paradiset i maj månad när det är väder för det, om de överlever vill säga.

Idag tog vi en sväng till Huset på höjden och jag fick mig lite N- och Bill-kärlek. Sonen ville inte gå ifrån det han höll på med nere i källaren, då där blev det inte så mycket gulla med. Gick dock ner och tittade på vad han gjorde och imponeringsfaktorn är hög. Att fixa ett badrum är inte att leka med. Allt är tömt och golvet urgrävt för att starta från "bottaste" botten. 

Julia fick vara kvar hemma då vi skulle ta en snabb vända till ett köpcenter söder om staden. Hon misstycker inte. Ett ben att gnaga på och hon är lycklig.

 

Nu fixar T mat och jag ska sätta mig och plugga någon timme.

Må gott

I´ll be back.