Annat än färgglatt svart

I fredags var vi med Julia på kontroll hos veterinären. Tanten (Julia alltså) är fin för sin ålder och det gör mig varm i hjärtat. Efter veterinärbesöket for vi till Paradiset... Jisses vad det regnade när vi åkte över och himlars vad Tor hade fullt upp med sin hammare. Det åskade och brakade så det dundrade över sjön. Ska villigt erkänna att man är inte så himla uppkäftig när det smäller (fågelvägen) ca 400 meter från oss. 

Lördagen... strålande fin och vi började stänga ön. För så är det i år. Denna helg stängde vi och nästa lördag ska båten upp. Detta då vi vill att den ska vinterförvaras på en loge och alla båtar ska in nästa helg. I mitt tycke är det aningen (typ två - tre veckor) för tidigt, men... det är bara att rätta sig i ledet om vi vill ha båten på logen och det vill vi.

Så... denna helg blev arbetshelg. Vi plockade tomater, skurade krukor, tömde kylskåp och frostade av frysen. Vi stängde av elen och stängde vårt Paradis för detta år. Det gör ont i själen... men vi kanske (om vädret tillåter) kan ta en fika där nästa helg.

Kom inte och säg att jag inte är färgglad. På jobbet går jag i färgglatt svart, eller någon annan glad färg, typ brun, men här på ön finns inga gränser...typ. I alla fall inte när det är jobbhelg. Jag fryser i alla fall inte och jag lovar... de som sitter på fastland (en kilometer bort) missar inte var på ön jag befinner mig.

Det nya bordet har vi gjort ett paket av. Bordet är så tungt att det inte går att ställa in i stugan, så det får stå kvar ute över vintern.

Lördagskvällen, satt vi i västerläge och åt middag. Det bär jag med mig i vinter när det är kallt och ruggigt.

Alla tomatplantor är skördade och tömda ur sina krukor. Vi chansar på att även de gröna mognar hemma i värmen.

Det är en del att packa när vi stänger... Ett halvårs grejor ska med hem. Då huset inte är vinterbonat eller uppvärmt på vintern så går det inte att lämna kvar allt.

 

Vi lämnade Paradiset i strålande sol... Med sorg i hjärtat över att detta halvår är slut. T försökte peppa mig med att säga att "vi hoppas isen blir tjock så vi kan gå ut i vinter". Nu håller vi tummarna för det. En kall vinter med tjock is.

Nu har vi kommit hem till stan. Tvättmaskinen går för fullt  och vi har snart fått undan allt vi hade med hem från Paradiset.

Må gott

I´ll be back

De kom för att visa sina bäbisar

I fredags kom vi ut till Paradiset i hällande regn. Själv kom jag dit utan att vara blöt. Min farfars gamla regnrock i galon var det bästa plagget den dagen. T var dyngsur och fick byta om på hela sig.

I går vaknade vi till SM i kajakfiske. Något vi missat att det över huvud taget fanns en sådan sport och att den sedan skulle vara i vår lilla sjö, hade gått oss helt förbi. Det kryllade av "konstiga" fiskebåtar och tävlingen gick ut på att under lördagen få upp fem abborrar och på söndagen tre gäddor på minst 60 cm. Längst, störst och tyngst vann... och då var inte fiskaren medräknad. I annonsen till SM i kajakfiske hade de skrivit fel sjö, men det gjorde uppenbarligen inget då det på SM-dagarna kryllade av kajakfiskare som var ute efter SM-titeln. 

Lördagen blev oregnad, solig och varm. Behövde det då jag åkt på en redig förkylning.

Vi började tömma krukor på överblommande blommor. Aningen vemodigt men så är det alltid vid den här årstiden. 

Så fick vi besök... ett sådan besök som gör mig ödmjuk och varm. Ett par knölsvanar och deras två ungar. De simmade rakt mot ön och höll sig någon meter ute i vattnet från kajen. De tittade på oss precis som att de ville visa sina bäbisar. Ingen rädsla, ilska eller oro... 

Vi kunde sitta ute i solen och äta...

Och vi har plockat undan tomaternas solcellsbevattning. Den behövs inte längre...Vi har fortfarande tomater att plocka och kommer åka ut i veckan och skörda. 

I odlingslådorna för kryddor och gräslök är det nerklippt. Såg att några fingerborgsblommor och tallplantor hade grott i lådorna. De får vara kvar till nästa år, så får jag se var jag planterar dem då.

Nu har vi kommit hem. Tvättmaskinen snurrar för fullt och Julia ligger nyduschad i sin bädd. Vi fick med oss sonen och F;s Bill hem så även han ligger i bädden med nyklippta klor och nyduschad.

Må gott

I´ll be back.

 

En fin helg med platt vatten, dimma, sol och knytis

Vilken fin helg vi haft... I fredags efter jobbet, åkte vi till Paradiset och "vattnet var platt". Vilket det varit hela helgen. Dimman har rullat in och solen har jobbat sig igenom för att ta över. jag blir alltid lika förundrad över hur vacker det är och hur dimman dämpar alla ljud.

Igår kom ett gäng innerligt goda vänner på knytis och som självklart missade jag att fotografera. Får bli bättre på det. Å inte kunde jag för min vildaste fantasi tro att en frusen gelégodis är gott i champagneglaset. Nu vet jag.

I morse var vi totalt inbäddade i dimma och på en sten, inte många meter från ön, satt havsörnen. Det är en stor rackare. Jag blir ödmjuk och förundrad över denna pampiga fågel.

Odlingslådorna vid en av uteplatserna håller vi på att tömma. Det är fullt av myror och jag håller på att ge upp att kunna ha jord i dem. Funderar på om vi till nästa sommar bara ska ställa ner krukor i dem och jag kan byta krukorna allt efter det att blommorna gjort sitt. 

 

Nu har vi kommit hem... T är och handlar. Kylskåpet var aningen "fattigt". Jag har lite tvätt att hänga och har vilda planer på att dyka i frysen för att se om det finns något gott att fixa till kvällsmat.

Må gott

I´ll be back

Idag fyller Julia 9 år

Igår, efter jobbet for vi en sväng till Paradiset. Vattnet var "platt", solen sken och det var varmt i luften. Vi plockade av 1,5 liter tomater och åt middag i västerläge. Det var med vemod vi åkte hem på kvällen. 

Idag är en STOR dag... Idag fyller Julia nio år och det är en aktningsvärd ålder för en dobermann. Julia är vår femte dobermann och hon är den som blivit äldst. Hennes "näbb" börjar bli lite grå och hon sover lite mer än tidigare och när hon vaknar så är hon aningen stel innan kroppen kommer igång. Humöret är det inget fel på och det går fortfarande att få igång henne att "dansa". Hon blir överlycklig när hon får springa mellan mig och T på ön och när hon får mat, är hon lyrisk.

Varje dag med denna fantastiska dobermanntant är en gåva och vi är innerligt glada att hon kom till oss och jag hoppas att vi har många fortsatta år tillsamman.

Nu fortsätter vi kvällen med att Julia ska få duscha. Det gillar hon.

Må gott

I´ll be back