Det där med julgran

Just nu jular vi och med det menar jag att vi fixar med maten. Snart åker skinkan in i ugnen och i kväll blir det en skinksmörgås och några köttbullar. Julia ligger nyduschad i sin bädd i köket och gör inte många knop. Hon är ju "tvungen att ta sina människor på promenader flera gånger om dagen" och det är himla jobbigt för en dobermanntant på 9,5 år. Gäller att vila mellan gångerna.

Har suttit och tittat på granar genom åren. Det är inte så mycket förändring vad gäller pyntet, men storleken har varierat.

Då jag efter covid blivit aningen känslig för lukt/doft så har vi från förra året en plastgran. Det som jag ALDRIG skulle ha. Nu står den där för andra året i rad och det är helt OK. Vi har nästan tre meter i takhöjd så det blev en lite högre variant.

2015 bodde vi fortfarande i Plupphuset och där var takhöjden ca 2,35 så granen var precis som huset, en pluppgran.

2005 bodde vi i en etagevåning där övervåningen var ett enda stort rum på 70 kvadrat. Där sluttade taket från 6 meter som högst ner till golv. 2005 var granen 2,80 meter, en rätt hyfsad hög gran.

Året 2003 fick landshövdingen ingen gran. Det året fick min pappa och son välja gran och det blev en jättehög gran som de släpade hem över stan. Granen var 5 meter hög och vi stod på stege för att klä den och det gick åt dubbla ljusslingor. 

1990-års gran var "sonens första gran" och flera av julgranskulorna hänger fortfarande med. I år hängde N dem högt.

Här är jag med min mamma bredvid en gran det året jag föddes. Jag är tre månader och har väl inte någon koll på vad som händer. Är i "ge-mig-mat-stadiet-så-är-jag-nöjd"... enligt T är jag fortfarande i det stadiet. 

Vill passa på att gratulera min mamma om i morgon, på julafton, fyller 85 år

STORT

GRATTIS

på

85-årsdagen

Nu fortsätter vi med att jula runt och fixa inför morgondagen.

Må gott

I´ll be back.