En "kontaminasammanblandning" av många fina människor

Igår hade jag lite förskola. Det funkade toppenbra då jag jobbar inom skolans värld och vecka 8 har sportlov. Både N och Bill var här några timmar och det var innerligt roligt. N tränar på att hitta på saker och igår fick jag veta att när hon var liten hade hon aldrig bilbälte på sig. Hon åkte i skuffen. Jorå... Berättade för sonen och tillika så N;s pappa. Han blev aningen full i skratt.

N hade fullt upp när hon kom. Mata Bill hörde till en av uppgifterna.

Rita och klistra in klistermärken i den begagnade boken som hon fått av T;s brorsdotter. En mycket uppskattad syssla.

Smaka på det nybakade brödet. Rågkrosslimpa med sirap.

Göra honungsglass. "Nu är jag stark som Bamse" konstaterade hon efter att hon smakat på honungen.

Sedan hittade hon ett måttband och då var hon tvungen att mäta hur hög dörröppningen till köket är. 

Så kom T hem från jobbet och dinosaurieböckerna åkte fram. De hade djupa samtal om de olika dinosaurierna och vilken som var farligast.  

Så märkte jag något jag inte sett förut. Min mamma har sedan N föddes sagt att N har "min mun" och jag har haft himla svårt att se att hon är lik vår sida av släkten över huvud taget. Har hela tiden sett N;s mammas sida. Igår såg jag att hon även har massor av likhet med sin pappa (min son) och min systers döttrar. Kan även se att hon har likhet med sin pappas farmor. Hon som sonen tyckte det var roligt att vi sjöng om i juletid. O Helga natt... Farmor hette Helga. N är en liten "kontaminasammanblandning" av många fina människor och hon är mitt barnbarn. Jag är innerligt glad att få vara en del av hennes liv och nu är det dags att åka till förskolan och hämta henne igen. 

 

Först en sväng med Julia i parken

Må gott

I´ll be back.

Hon tränar mimik och motorik

Idag kom sonen, N och Bill på lunch. F var på annat håll och roade sig. Pannkaka var beställningen, så det fick det bli. Pannkaka med knaperstekt bacon att toppa med för den som ville. N ville det.

Så var det de där med mimik och motorik. N tränar för fullt på att blunda och lukta samtidigt. Det går så där. Hon blundar, men när hon luktar, så öppnar hon ögonen. Det är en tidsfråga innan hon fixar båda sakerna samtidigt. Att blinka med ett öga går bra... men aningen lite svårare med det andra... men det går.

Så skulle det läsas i dinosaurieboken. Världsatlasen för barn gick bra ett tag, men när vi kom en bit i den sa N att "nu tycker jag det är läskigt", så då bytte vi till den uppenbarligen mindre läskiga dinosaurieboken.

Efter lunchen for sonen, N och Bill hem och T och jag åkte till Paradisets strand. Nu är "vår väg" uppgrävd för vatten och avlopp så vi fick parkera bilen och gå. Det var aningen bökigt ska jag villigt erkänna. 

Bävern struntar uppenbarligen i att det grävs ett par hundra meter från "hans projekt". Trädet har en ordentlig midja och det behövs inte så mycket innan det rasar... Undrar om bävern har en plan för hur trädet ska fraktas till hyddan?

Vi avslutade (som vanligt) med att ställa oss längst ut på bryggan och kika ut mot Paradiset. Som vi längtar... Vi har planer för ett projekt som vi förhoppningsvis kan påbörja i vår. Men... det är ett tag kvar innan båten kommer i sjön.

Nu har vi kommit hem och T åkte iväg för att tvätta av min bil. Jisses vad skitig den är. Varje gång jag skrapade rutorna blev kappen grå på framsidan. Det ska bli ändring på det.

Må gott

I´ll be back

 

Dobermann, en fantastisk hund att ha vid sin sida

 

I morse fick jag ett sms... Där fick vi veta att en fin liten dobermannpojke natten till lördag dog i DCM. Samma sjukdom som vår Savannah avled av. Det gör mig innerligt ledsen. 

Vi har innan Julia haft fyra dobermann. En fantastisk hund att få ha vid sin sida... Hundarnas Ferrari, snygga, snabba och svårkörda. Jag kan dock inte föreställa mig att ha en annan hund och vår Julia börjar bli till åren. 8,5 år... och en mogen dam. Aningen trött och sover mer än en unghund, men snygg och när hon får möjlighet, så är hon himla snabb. Hon vet vad som gäller men vissa dagar väljer hon om hon ska lyda direkt eller inte. Då får hon bannor, hon suckar och går och lägger sig. 

Fast... här om dagen fick T lite "fräsande" från mig. På en nytvättad matta sågs tydliga spår av Julia. Så blir det när man inte torkar skitiga tassar.

Lite njutning har vi allt... Nu har jag börjat samla på mig saker som ska med till Paradiset när vi öppnar det för i år. Dock någon månad kvar, men samlandet har börjat och det njuter jag av.

Nu fortsätter vi lördagen med lite gott att äta. T står just nu vid spisen och jag misstycker inte.

Må gott

I´ll be back.

Det finns inte ord för det som hänt

Just nu... finns inte ord att beskriva det som hänt i vår stad. Så är det... vi bor i Örebro och jag jobbar på en gymnasieskola och det vore konstigt om jag inte berör det här på bloggen... För 13 år sedan hade jag ett vikariat på den skola där det hände... Den skolan blir aldrig mer densamma.

Just nu... vet jag inte hur jag ska hantera det otäcka som  hänt. Jag hörde en psykolog på ett program på tv, som sade att "för varje människa som varit med om skjutningen eller som blivit dödad... är det minst 100 människor som berörs. Alla i vår familj berörs på ett eller flera vis. Så är det och det gör mig ont. 

Just nu... upplever jag världen som aningen grå... I fredags när jag gick från jobbet, kände jag dock lite hopp. Jag hörde eleverna i ett av uppehållsrummen skratta och det värmde min själ...Jag behövde det. Även om vi på vår skola, inte blev beskjutna... så har det ruckat vår trygghet. Vi har fantastiska elever, fantastisk personal och den här veckan har vi brytt oss mer om varandra än vi vanligen brukar.

 

Jag skänker en tanke till dem som på något vis drabbats... Till dem som inte får hem sina kära... till dem som fick springa för sina liv och till dem som gömde sig för att överleva. 

Vår värld är vacker. Det gäller bara att få bort allt hat och alla onda tankar som gör världen grå och ibland djupaste svart. Vi måste hjälpas åt att göra världen ljus och välkomnande igen. 

I´ll be back

När bäcken blivit en å

Söndag... och gnistrande fint ute. Dock ingen snö, men det lider jag inte av. Jag räknar dagarna tills vi kan lägga i båten och starta upp Paradiset. Det är ett tag kvar, men idag är vi ytterligare en dag närmare sommaren. 

På förmiddagen for vi till Paradisets strand för att gå rundan. Vi behövde det alla tre. T har en ytterst manlig förkylning, jag har aningen känning av ischias och Julia har massor med spring i benen. Så... en promenad fick det bli. 

Vi bestämde oss för att ta en vända ner till bryggan där vi lägger till med båten. Det gick inte utan gummistövlar, vilket vi inte hade klätt oss i. Den lilla bäcken som vi måste gå över, var numera en bred å och hade översvämmat mycket av vägen till bryggan. 

Bävern är fortsatt igång med att fälla träd. Det är en tidsfråga innan vägen inte är framkomlig. Lite blåsväder och aspen ligger. Jag vet att markägaren är upplyst om det, men det verkar inte som att det har någon prioritet. 

Så ställde vi oss på bryggan i sommarstugeområdet för att kika ut mot vårt Paradis. Det såg fint ut och det verkar som att isen inte lagt sig där ute, så att promenera över är inte att tänka på.

 

Nu har vi kommit hem och fått i oss lite mat. T är fortsatt manligt förkyld, jag känner inte lika mycket av ischias och Julia har inte lika mycket spring i benen.

Må gott

I´ll be back