Just nu... finns inte ord att beskriva det som hänt i vår stad. Så är det... vi bor i Örebro och jag jobbar på en gymnasieskola och det vore konstigt om jag inte berör det här på bloggen... För 13 år sedan hade jag ett vikariat på den skola där det hände... Den skolan blir aldrig mer densamma.
Just nu... vet jag inte hur jag ska hantera det otäcka som hänt. Jag hörde en psykolog på ett program på tv, som sade att "för varje människa som varit med om skjutningen eller som blivit dödad... är det minst 100 människor som berörs. Alla i vår familj berörs på ett eller flera vis. Så är det och det gör mig ont.
Just nu... upplever jag världen som aningen grå... I fredags när jag gick från jobbet, kände jag dock lite hopp. Jag hörde eleverna i ett av uppehållsrummen skratta och det värmde min själ...Jag behövde det. Även om vi på vår skola, inte blev beskjutna... så har det ruckat vår trygghet. Vi har fantastiska elever, fantastisk personal och den här veckan har vi brytt oss mer om varandra än vi vanligen brukar.
Jag skänker en tanke till dem som på något vis drabbats... Till dem som inte får hem sina kära... till dem som fick springa för sina liv och till dem som gömde sig för att överleva.
Vår värld är vacker. Det gäller bara att få bort allt hat och alla onda tankar som gör världen grå och ibland djupaste svart. Vi måste hjälpas åt att göra världen ljus och välkomnande igen.
I´ll be back
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...