Igår, just när vi lastar i båten ringer mobilen. Jag hinner inte svara utan tar beslutet att ringa upp när vi anlänt ön och plockat upp.
En god vän som ALDRIG mer skulle ha en dobermann. Detta då hennes Bonzo tidigt i våras dog av DCM. Samma sjukdom som vår Savannah dog av. Uppenbarligen ska man aldrig säga aldrig, för nu anlände hon med sin lilla valp, snart fem månader till Paradiset. Låt mig presentera, Kakan. Så heter den lilla skönheten.
Julia var tålmodig. Bjöd in till lek och väntade på den lilla när hon drack vatten.
På eftermiddagen förstod Kakan att Julia är bra att följa. Livet blir tydligare när någon pratar samma språk. En mogen tant och en liten brun böna. Den mogna började tröttna när den lilla Kakan hängde henne i hälarna heeeeeeeeeeeela tiden så hon inte kunde lägga sig... Så för första gången "vrålade" hon till...
...vilket resulterade i att Kakan snabbt sprang och lade sig under stolen och somnade.
Nu kunde Julia inta flankläge.
Efter en gofika (tack snälla) som gästerna haft med sig, massor av viktigheter och hundspring åkte gästerna.
Vi hamnade i västerläge, nästan vindstilla och strålande sol. Julia var jättetrött och somnade snabbt.
Nu har vi kommit hem. Jobbdag i morgon och regn på väg in.
Må gott
I´ll be back
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...