Stockrosen - värd att vänta på

Jamen vad fort dagarna går. Vi är inne på sista semesterveckan och det försöker jag förtränga så gott det går. Det går så där...

I fredags kom T;s syster på besök. Hon anlände med tåg och T åkte in till stationen och hämtade henne. Det var en del tågförsening. Är jag förvånad. Tycker det är konstigt att andra länder (som också är varma på sommaren med tanke på solkurvor) INTE har någon försening på tåg. Joråmensåatt det var försenat med ca en timme.

Vi fick en jättefin kväll och jag glömde av att fotografera. T "viftade" lite med mobilen och fick med sin syster aningen lite på kanten.

På lördagen åkte hon hem. Denna gången gick (och anlände) tågen (ett byte) i tid. 

Äntligen har stockrosen börjat blomma. Den jag sådde frön på förra året och som jag inte trodde skulle överleva vintern ute i Paradiset. MEN där står den, den svarta stockrosen, helt klart värd att vänta på.

I söndags kom min systerson med sina döttrar på besök. Hans sambo låg kvar hemma i migränen från helvetet och försökte överleva dagen. 27 grader varmt, strålande sol och till och från helt vindstilla...OCH migrän. Det är en nära döden upplevelse. Jag var där ganska ofta innan jag fick akupunktur mot migränattackerna... Efter det kommer jag inte ner så djupt längre.

Vi hade tacosöndag... Då finns alltid någon för alla att äta.

Systersonen hade med sig efterrätten. Den tillagades av hans sambo och flickorna dagen innan och var SUPERGOD. Vilken lyx det var att kunna äta kladdkaka med fudgetäcke med en kula glass i värmen. 

Äldsta dottern sa att hon var väldigt hundrädd. Det försvann med Julia och I hade svårt att låta bli att klappa på henne när hon kom förbil.

Igår kväll kom vi hem till stan. Regn väntades in under natten och jisses vad det regnat idag. Jag behöver inte vara orolig för att tomatplantorna ska vissna eller att kantarellerna ska torka. 

Nu fortsätter dagen med att tvätta och fylla kylskåpet. 

Må gott

I´ll be back