I tisdags efter jobbet for vi till Paradiset och stängde vår ö för detta år. Vi kom dit i strålande sol och platt vatten och åkte hem i mörker. Allt var så skärande vackert att jag inte ville åka hem. Det är så himla sällan sjön är så här platt och jag ville ta tillvara på den stunden.
Nu har vi tagit hem allt. Finns inte ens en lite chokladbit kvar. Trädgårdsmöblerna inställda eller inslagna i presenning och inga växter kvar i krukorna. Det är vemodigt men nödvändigt. Huset är ju inte vinterbonat och vi har ingen annan värme än gasolkaminen. Det är en sommarstuga på riktigt.
Kärleksörten blommar, även om den för en tynande tillvaro. Annat var det när vi hade Åke som kissade på den så fort han kunde... Då var örten en riktig praktväxt. Så... lite kiss på den så händer det grejer. Ska komma ihåg det till nästa år. Det får bli T;s uppgift.
Solen strålade mot oss och vi satt ett tag i västerläge och åt en banan. Både T och jag hummade över hur sällan sjön är platt.
Vi for hem i mörker och när vi gick genom skogen till bilen, var det svart.
Nu väntar en kartong att packas.
Må gott
I´ll be back
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...