Med nappen i munnen, äter han inget olämpligt.

I torsdags eftermiddag for vi till mina föräldrar och firade pappa. 86 år är en aktningsvärd ålder. Sonen och hans familj kom och min systerson och nästan hela hans familj kom. Det var fint väder så det fungerade bra att sitta ute och äta. Korv med bröd, olika röror och på det gofika. Vi sjöng så hela kvarteret hörde och pappa tyckte det var väldigt pinsamt... 

V hade fullt upp med att undersöka deras trädgård. Det går undan när den lille mannen kryper.

Han gillade dock inte när storasyster och sysslingen R ville hålla honom. Han blir som en ål och slingrar sig beslutsamt ur deras famnar.

Att plocka 1000-tomater är en av R;s bästa göra...samt att äta dem.

I fredags kväll, kom sonen och hans familj till Paradiset. Sista metrarna måste vi ro. Himla stenigt och nu är det väldigt lågt vatten. 

V som helst vill ta sig fram för egen maskin, kryper gärna både på gräs och grus... Här gäller det att han får ha nappen i munnen. Det minimerar risken att han äter sten eller andra olämnpliga saker.

Efter frukosten, åkte de hem. Fler nöjen väntade... typ sonens pappas födelsedagskalas.

Nu har vi städat undan mycket av sommarens "tillställningar". I morgon börjar jag jobba och där är jag aningen ambivalent... Skönt att återgår till rutiner och ett roligt jobb... men jag är ju inte klar med sommaren än och skulle behöva vara ledigt minst nio veckor till... typ.

 

Nu väntar en pizza att ätas och tvätt att hängas... Tar det i den ordningen.

Må gott

I´ll be back

Augusti 1996 och 86-åring idag

Den åttonde augusti 1996 började jag jobba som lärare på den skola jag fortfarande jobbar men nu som specialpedagog. Så... nu har jag varit på samma arbetsplats i 30 år, förutom när jag som  nyexad specialpedagog gästspelade på en annan skola i en termin. 

Jag har ett jobb som jag trivs med och en jättefin arbetsplats, annars skulle jag inte varit kvar så länge och på måndag drar det igång igen... för 30;e gången får jag äran att vara med på ett upprop och ta emot oroliga nya elever som kommer från hela landet. Kan tillägga att, på skolgården brukar oroliga vårdnadshavare stå/sitta och vänta. Som specialpedagog är jag inte mentor för någon klass, vilket innebär att jag efter uppropet, brukar gå ut till vårdnadshavarna och prata lite... För så är det... en lugn mamma är en bra mamma och det är jättekul att hinna träffa dem också.

För 30 år sedan hängde jag en hel del i Paradiset. Då var det min pappa som var ägare till ön och mamma och pappa  brukade ta med farfar ut till ön. Den ö som hans pappa och mamma, vackre John och hans fru Maria (kallad Maja) en gång köpte.

Sonen var sex år... och hade just slutat med både hängslen och livrem... Nu var det enbart livrem som gällde. Jag var ganska fattig. Ensamstående och pluggat i flera år...så när jeansen gick sönder var det att lappa. Inget sonen misstyckte då det var supercoolt med lappade jeans.

 

Idag fyller min pappa 86 år. Bilden nedan är för 30 år sedan... Den dagen när han fyllde 56 år.

STORT

GRATTIS

på

FÖDELSEDAGEN

Nu fortsätter vi dagen med att fira

Må gott

I´ll be back

Hon finns nära sin lillebror

Igår, sen eftermiddag fick vi middagsbesök. Så himla efterlängtade. Sonen och barnen kom, F hade en inköpslista att ta itu med så hon åkte på "egentid med shopping". Jag förstår att hon och sonen ibland gör så, för det är väldigt intensivt med två barn varav den minsta kryper med raketfart och ställer sig upp och jublar över sin förmåga. Han har dock en storasyster som är väldigt hjälpsam. Ibland uppskattar han det, medan andra gånger blir han surbannad över att hon "lägger sig i". N ger inte upp, utan finns nära sin lillebror.

Nu har vi en ny dag och Julia och jag har viktigheter att ta tag i... Typ gå ut och göra toalett... Julia alltså, jag håller i kopplet medan hon "kröker rygg".

Må gott

I´ll be back

 

När det skvätter på köksfönstret

Idag, var det T;s sista semesterdag, jag har ytterligare en vecka. Vi har hängt nästan all tid på ön, även om vädret varit urkonstigt. En vecka med platt vatten och jättevarmt, resten har det blåst småspik. Igår var det uppe i 20 sekundmeter och det skvätte vatten långt upp på köksfönstret... Då blåser det sydvästliga vindar vill jag lova. Så... vi har mest varit på östra sidan av huset för att inte blåsa bort. Vill ju inte att det ska gå vågor i kaffemuggen.

Så har vi börjat skörda tomater... Även här är det en märklig sommar. Tomaterna mognar inte om jag inte tar in dem och lägger dem i fönstret. Misstänker att det är aningen för kallt på nätterna för att processen ska vara igång hela dygnet. 

Nu har vi kommit hem till stan... Tvättmaskinen är igång och vi har ätit. Jag längtar redan till Paradiset, så det blir nog en sväng dit i vecka.

Må gott

I´ll be back

 

Augusti 2006 och augusti 2016

Sitter och tittar på gamla bilder och inser att livet går med en ruskig fart och jag har svårt att hinna med. Det går ju liksom inte att säga stopp ett tag... STOPP jag behöver få vila i detta ögonblick, för så är det inte. Stoppbart alltså... det glider vidare... 60 sekunder på en minut... 60 minuter på en timme. Det gäller att njuta där vi är och låta livet rusa fram utan att oja oss över vad vi missat, utan ta tag i livet här och nu och passa på att ha kul.

Augusti 2006 var det himla mycket vatten i sjön och vi (läs T) fick ösa båten vi skulle fara ut till Paradiset. Vi behövde inte vattna den månaden. Bra för ryggen.

Augusti 2006 låg bryggan och skvalpade mot vattenytan.

Augusti tio år senare, alltså 2016 var det himla lite vatten i sjön och vi kunde nästan gå runt hela ön. Himla bra, för då kunde vi laga kajen där det behövdes.

Vi hade till och med sand som vi kunde rita i. Det hör inte till vanligheterna.

Nu fortsätter vi livet med att ta tag i lite att äta. Kan ju inte gå hungrig.

Må gott

I´ll be back

 

En argentinare på besök

Vilka fantastiska dagar vi haft i Paradiset. Gästerna har avlöst varandra och det har varit jättekul. Tyvärr... hade vi så roligt att jag missade att fotografera massor. Exempelvis T;s bror med familj och våra grannar... eller... jag fotograferade våra grannars hund. DET är viktigt.

Även om vi haft gäster, så har vi haft egen tid också... och vad gör vi då... jobbar. Jag har ett tag gått och retat mig på de vita vindskivorna på utbyggnaden och det tog vi tag i nu. För inte kan vi ha en lagom ilsken rödhårig kvinna, gå på en ö och reta sig på vita vindskivor som lyser över hela sjön. 

Så, det tog vi tag i... Vindskivorna alltså.

Nu är jag nöjd... och det är bra enligt T.

Så har jag skördat snacksgurka... Att den ska vara liten och ingå i snacksstorleken missade denna planta. Aningen mycket att gnaga på som tilltugg till ett glas vin kanske... men i salladen skivades den ner och den var jättegod.

I fredags kom delar av Zirkusen och stannade till lördag morgon... Vid lunch kom T;s bror med familj och stannade till kvällen. Det var här jag glömde kameran. 

Julia börjar bli till åren... Den 27 augusti blir hon tio år. Vi har aldrig haft en så till åren gammal hund förut. Vi inser att hon inte orkar lika mycket längre. Hon sover mer och blir snabbare trött... Det är med vördnad vi leker med henne och i ärlighetens namn... hon får lite utvidgade ramar mot tidigare. Det är hon värd. Men T kan fortfarande få henne att "dansa", dock inte lika många varv som tidigare, men dansar gör hon.

Så... i måndags kom en ny bekantskap till oss. För någon månad sedan... två trappuppgångar bredvid vår, flyttade det in ett par med en dobermannpojke... För så är det, en pojke på ett år som de köpte i Argentina när de bodde där. Franky flyttade med dem hem till Sverige och nu kom de och hälsade på oss på ön.

HUUUUUUUUR otippat är inte det att det bor två dobbisar i samma kvarter. Trodde aldrig det skulle hända, men det har det gjort. Julia bjöd in till lek och det pågick i 30 sekunder... sedan bestämde hon sig för att ta det lugnt och pojken respekterade det... Men... där Julia gick, hade hon en skugga-

 

Nu fortsätter dagen med att sonen och hans familj kommer på middag.

Må gott

I´ll be back