När det uppskattade förs vidare till nästa generation

Jamen då har vi gått in i vintertid och för Julia (och mig) är det himla förvirrande. Julia förstår inte varför vi inte passar viktiga tider, typ när hennes mat ska serveras och jag tycker det är förvirrande för det tar lång tid för mig att ställa om. Jag kan fortfarande inte förstå varför vi ska hålla på så här. BESTÄM ER FÖR EN TID och håll oss till den. Himla veligt.

Så har sonen och hans familj kommit hem efter en vecka i Spanien, då vi fick ha Bill hos oss. Vi har fått massor av fina bilder och kunna njuta med dem. N har ätit massor med glass och haft koll på vilken på listan hon ätit eller inte. En fotglass är ju aldrig fel.

I fredags kom sonen med familj på tacomiddag och sonen berättade att han skulle ta med N och köpa en pumpa och göra en lykta av den... Precis som när han var liten. Jag blir så himla glad när sonen berättar om sådant som han uppskattade under sin uppväxt och för det vidare till N. Hittade två pumpabilder som är digitala. 

2001, sonen är 11 år och T hjälper honom att skära det "tunga".

 

2007, är sonen lite äldre. Vi hade just fått hem vår första dobermann, Åke och det var ett himla springande för att få honom rumsren. Nu klara sonen av att sköra ut det "tunga" själv. Men fortfarande var pumpan ett måste inför halloween.  

Annars är det mest skrämmande hemma hos oss, Ulla... Skyltdockan som jag haft sedan himla många år och som nu står i matsalen och har "koll på läget".

Nu fortsätter vi söndagen med att fixa en sen lunch eller tidig middag... 

Må gott

I´ll be back