Jag är ödmjuk över att få umgås med mitt barnbarn och jag här förundrad över att denna lilla fina flicka kryper upp i knät på mitt barn och säger "pappa" till honom. Mitt barn har ett barn och jag är en del i det, både med dna och att få vara nära henne.
Jag trodde inte det var så stort att bli farmor, men det är det. Det är fantastiskt och jag blir lika glad och stolt varje gång T och jag får vara barnvakt åt henne. Idag bestämde N och jag, att nästa gång hon kommer för att sova över, då ska vi baka. Det ser jag fram emot.
Nu fortsätter vi en mulen söndag i november med att jag ska packa en övernattningsväska. I morgon ska jag på konferens i en stad en bit bort.
Må gott
I´ll be back
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...