De beslut vi tar, påverkar framtiden

Vi formas av dem som funnits tidigare, av dem som bidragit med sina gener långt innan världen såg ut som den gör idag. DEN punkten kommer jag säkert komma in på i något annat blogginlägg, då jag har mycket att säga om det... Dock inte nu.

I min familj finns på tok för många "lik i garderoben" för att jag ska kunna gå in i politiken säger min moster och tillika gudmor. Men... var ska vi ha liken om inte i garderoben... om vi inte grävt ned dem eller spridit dem i någon sjö förstås. Jag har på senare tid försökt förstå hur släkten ser ut och var den kommer från... Aningen rörigt men med min moster och tillika gudmor kanske jag kan få ordning på det när det gäller min mammas sida.

Min morfars pappa, Oskar åkte till Amerika när morfar var liten bäbis. Han skickade biljetter till morfar och morfars mamma Therese, men hon kunde inte simma, så hon vågade inte åkta till landet i väst. Oskar blev kvar i Amerika (tror vi) och Therese gifte sig med en annan Oskar som förövrigt var en lång och stilig karl han också. Vad vi inte vet är, vart tog morfars pappa Oskar vägen. Vad hände honom, fick han fler barn, var han lycklig? Många frågor som det skulle vara roligt att få svar på.

Min morfar, gjorde sin värnplikt i Örebro på I3. Han var furir och hade planer på att bli yrkesmilitär. Det ändrades då kriget tog slut och tre barn fanns hemma i en liten by nästan 10 mil från Örebro. Han blev åkare och körde en stor lastbil. 

Min mamma, äldst av tre systrar. Kom till världen på julafton 1940. Rödhårig, envis och massor av klokheter. Hon fick aldrig träffa sin farfar och vi vet inte hur det skulle varit om han valt att inte åka till Amerika. Om det kan vi bara spekulera... Min mamma (och pappa) har dock alltid funnits nära både mig och min syster och våra barn och för det är jag innerligt tacksam. 

 

Som sagt... vi formas av dem som givit sitt dna i tidigare generationer... men beslut vi tar är våra egna och dem kan vi inte skylla på någon annan för. Besluten påverkar dok framtiden, för hade Therese åkt till Amerika med min morfar, hade min mamma med största sannolikhet inte funnits, ej heller jag, min son och hans barn.

Var rädda om er 

Må gott

I´ll be back