Ibland svär jag högt

Jag försöker tänka positivt, miljövänligt, ödmjukt och snällt... DET är inte alltid så himla lätt och ibland svär jag högt. 

Vårt slott är just nu rosa... det är jättefult men det gör inget då det är för något bra och jag har även en liten rosa rosett på min ena jacka.

Vad jag inte kan förlika mig med är den här JÄVLA COVIDEN som gör oss sjuka och skördar liv. Självklart ska vi visa hänsyn, hålla oss på avstånd och inte kramas i tid och otid... Vi ska inte vara annat än hemma när vi har minsta lilla förkylning och vi ska vara väldigt, väldigt rädda om varandra. Det är inte "tu tal om annat".

Förra veckan fick vi reda på att vi kan börja jobba på skolan igen och jag blev så himla glad. Att få träffa arbetskamrater och elever live och ett skrivbord anpassat för att sitta länge och jobba vid... men nu kom nya direktiv (jag förstår och respekterar villkorslöst) där det står att vi ska vara hemma och jobba förutom när det är undervisning, det ska ske på plats. Jag förstår... jag håller med... men himlars vad trött jag är på att sitta hemma i matsalen, köket, sovrummet, storarummet, arbetsrummet och jobba. Inte nog med att det är tråkigt, jag sitter inte bra och min nacke värker. Får ta tag i det... 10 minuters roddmaskin tre gånger om dagen... jorå... kommer bli vältränad också...och en annan sak... jag har blivit en jäkel på att ha möten över teams.

Julia var igår kväll "lättsåld". Hon löper som värst nu och är kissnödig heeeeeeeeeela tiden... Inte så att hon vill gå ut och "småskvätta" utan när hon är nödig... då är det verkligen jättenödigt.

Vi (läs T) hann inte mer än in med henne igår kväll förrän blåsan tryckte på och hon lät som ett lamm i strupen. Det är första dobermann vi har som låter som ett lamm. Annars brukar det mer låta som om de har ett pipande marsvin i strupen.

I morse sa T att "en löptik ska löpa" och så fick det bli. Han tog den snygga på en sex kilometer cykeltur... T på cykel och Julia springande bredvid.

I morse när T och jag satt och åt frukost slog det mig att det i vår familj (två personer i hushållet) går åt väldigt mycket pappersservetter och/eller hushållspapper för att torka oss om händerna och lite snyggt om munnen. 

Där slog snålheten- eller miljövänligheten in.

Min farmor och farfar, hade alltid små fina linneservetter som låg ihoprullade i servettringar på bordet. Dessa linneservetter fanns i hela färgpaletten och tvättades med övrig tvätt när det behövdes. Det infördes hos oss idag. Det får bli slut på slöseri med skog och papper i vårt hushåll.

Jag har fått ärva små linneservetter som man som farmor sade "har till vardags" och de kommer tvättas med övrig tvätt när det behövs.

Tror inte att jag kommer använda servettringarna... det är liksom lite överkurs.

 

Snart är det dags att gå och titta på sonen som har match i en skola inte långt från oss. Vi kommer hålla oss långt från andra och tvätta händerna noggrant när vi kommer hem. 

Må gott

Vi åkte till Skåle klint.

I morse beslutade vi för att åka till naturreservatet Skåle klint, som ligger öster om Paradiset. Det är en brant väg för att komma upp till utsiktsplatsen där vi kan se Paradiset från ovan och hela vägen hem till Örebro.

Att ta sig till toppen är en utmaning för gluteus maximus vill jag lova. Tyvärr ser man inte på bilderna hur himla brant det är.

Där... ligger sjön där vårt Paradis ligger som en pärla längst ut bland de bebodda öarna.

Vi stod där uppe och hummade att det är tio veckor kvar till jul... sedan är det snart dags att lägga i båten.

Nu har vi kommit hem och maten är på gång. Idag blir det fläskfilé med kantarellsås och hasselbackspotatis. Så himla gott. 

I´ll be back

 

Ursnygg och med nya trosor

Nu är hon det snyggaste man kan tänka sig... OM hon får säga det själv och det gör hon ofta.

Vår ungerska prinsessa löper och denna gång har vi köpt trosor till henne. "Tikskydd" heter det visst till hundflickor.

Hon har fått två svarta och ett par turkosa trosor. Första gången de sattes på, blev hon oerhört kränkt i två minuter, sedan glömde hon att hon har de på sig.

Jag förstår inte varför vi inte köpt sådana till våra flickor tidigare, utan vi har rullat undan alla mattor och torkat golven varje kväll. Det behöver vi inte nu. Kan ju tillägga, att Julia inte är den flickan som "städar efter sig", till skillnad mot Savannah som sällan lämnade spår.

Julia har trosorna på sig dagtid när hon när vi är hemma. När vi inte är hemma eller på natten samt när hon är utomhus har hon inga trosor på sig.

Nu har vi varit i parken utanför och gjort toalett... Äm... Julia alltså, inte jag...Himla jobbigt för pojkhundarna i kvarteret som inte kan motstå att rulla sig där Julia varit.

Må gott

Ostpaj

En långsam lördag med sovmorgon och långfrukost blev det. 

Julia har fått springa lite extra i långlina. Hon har börjat löpa och behöver aktiveras mer än vanligt... och sover mer än vanligt.

Bordet i matsalen har gått från att vara min arbetsplats till dukat för gäster.

Så himla kul... Efterlängtade och innerligt roligt ska det bli. Handspriten står i hallen och gästhanddukar ligger på hög i badrummet för handtvätt.

Ostpajen är klar och står på diskbänken för att "sätta sig".

OSTPAJ

Pajskal

• 250 gram smör
• 6 deciliter vetemjöl
• 4 matskedar kallt vatten

Knåda snabbt ihop degen och tryck ut i en form ca 25 - 30 cm i diameter. Nagga degen med en gaffel.

Ställ in för att vila i kylen.

Äggstanning

• 5 ägg
• 5 deciliter grädde
• salt och peppar efter smak

Vispa ihop (ej med elvisp)

Ost

• Riv ca 7 deciliter ost av valfri sort. 

Gör så här...

• Sätt ugnen på 175 grader.
• Ställ in formen med pajskalet i ugnen ca 10 min.
• Tag ut formen och höj värmen till ca 200 grader.
• Häll i osten och äggstanningen i formen.
• Ställ in formen med den blivande pajen i ugnen.
• När pajen fått färg, lägg på folie så den inte bränns. 
• Känn med gaffel eller sticka mitt i pajen. Så länge den är "blöt och rinnig" är den inte klar. Tar lite olika tid för olika ugnar. I min ugn tar det ca 40 - 45 minuter.
• När pajen "stannat" tag ut ur ungen och låt den stå och "sätta sig.
• Kan serveras både varm och kall.

 

Nu dags för värdinnan... alltså mig... att piffa mig lite. Jag har exakt 48 minuter på mig. Kan bli marigt det där... Min pappa säger att det "tar tid att renovera ruiner"

Må innerligt gott

Jobbar åter i matsalen

Förra veckan gick luften ur mig och jag ska villigt erkänna att det känns lite motigt.

Någon startade en brand på mitt jobb och hela skolan har fått stänga. En av stadens största gymnasieskolor måste saneras och ny el måste dras, nytt brandlarm måste installeras.

Branddörrarna slog igen, men röken hann sipprade genom på vissa ställen. Elever och personal var snabbt ute och stod på uppsamlingsplatsen när räddningstjänsten gjorde entré med blåljus och siren.

Eleverna har sedan fredag förra veckan fått undervisning på alla möjliga och omöjliga vis och platser och personalen har varit fantastiska med att lösa undervisningen. 

Elevhälsan (EHT) har haft möten i andra skolors konferensrum, vi har besökt eleverna där de varit och vi har haft möten/samtal via teams.

Nästa vecka blir det distansundervisning och elevhälsan jobbar mestadels hemma.

Det här var inte vad jag tänkt mig... Efter att i våras, jobbat hemifrån i tio veckor är det kul att äntligen få "jobba vanligt". Träffa elever och arbetskamrater... vi har självklart varit försiktiga och "spritat händerna" och hållit avstånd... men att någon sjuk person tänder eld inne på en toalett hade jag i min vildaste fantasi inte trott att någon skulle göra på skolan jag jobbar.

Så... nu är min arbetsplats åter i matsalen hemma hos oss. Förhoppningsvis kommer vi snart på plats på skolan igen. 

Vi har även firat sonens F, som fyllde år i onsdags.

En stillsam och himla god kväll bjöd de på. Fisksoppa, bröd och ost... och en fantastisk äppelkompott med topping till efterrätt.

Stort grattis på födelsedagen Du finaste F

Julia och Bonzo har i veckan träffats och sprungit av sig lite energi.

Julia som är en stor tjej och Bonzo som fortfarande är en "liten kille på 1,5 år" var svåra att se skillnad på när de rusade fram... Samma storlek och färg.

Nu tar vi fredagskväll och en film

Må gott

 

Julia har känt hans doft

Idag har det varit mörkt hela dagen och när vi går ut blir glasögonen fulla av små droppar som gör det omöjligt att se. Ett väder jag innerligt tycker riktigt illa om.

Jag försöker tänka positivt, men idag är det tungsamt att göra det.

En rolighet hände T när han var ute med Julia på förmiddagen.

Grannen snett över oss har "blivit med hundvalp". En lite colliepojke (korthårig). Julia har känt hans doft i trapphuset hela sommaren, men först idag fick de hälsa och det gick jättebra. 

Mindre bra gick det att fotografera i dagens mörker.

Själv var jag kvar inne och tvättade och muttrade över att vi är på väg in i 30 dagar av nätter. Förhoppningsvis inte lika illa som filmen med samma namn. 

Nu väntar en kardemummabulle... så här på kanelbullens dag.

Må gott

 

Mitt i sjön står en grävmaskin

Så har de äntligen fått springa med varandra. Julia och Jackson... de är som ett gift gammalt par. När Jackson är "för mycket på", träter Julia på honom och han kan inte låta bli att reta henne när hon är trött. 

I torsdags åkte vi till grusgropen och lät dem springa ett tag och där stod vi och log åt deras framfart och hummade över hur mörkt det blir på sen eftermiddag/kväll.

Idag, tog vi upp båten. Nu kommer vi inte ut till Paradiset förrän isen lägger sig eller till våren när båten läggs i sjön igen. 

Mitt i sjön står en grävmaskin på en pråm. Ska tydligen bli vatten och avlopp mellan byarna... Dock inte till öarna. 

Undrar hur det går med maskineriet i morgon. Det ska visst blåsa runt 18 sekundmeter över sjön. Kan bli guppigt där ute.

 

Nu väntar middagen. Det har varit aningen mycket idag så vi har inte ätit sedan frukosten och den åt vi himla tidigt.

Må gott