Någon blev blöt om rumpan

I morse bestämde vi oss för att åka till Paradiset och äta lunch. Enligt appen Klart, skulle det blåsa 12 - 13 sekundmeter i byarna... DET BLÅSTE MER... Ca 16 sekundmeter KONSTANT. Det blåste i och för sig från "rätt håll" så vi blev inte blöta, varken på dit- eller hemvägen. Det uppskattas.

T försökte få igång Julia... Det gick så där... Hon fick lite feeling och sprang några var runt ön... sedan gick hon in och lade sig i sin bädd. T blev aningen blöt om rumpan. Så kan det gå när det vågar som mest och man (läs T) stod aningen utsatt.

Så fick jag lite skäll av min mamma i morse... "Varför är Du aldrig med på bilder på bloggen" sa hon fräsande... "Jag håller oftast i kameran" svarade jag. "Då får ni byta" kontrade hon med. Så... här mamma, kommer en bild.

 

Nu har vi kommit hem... och har vilda planer på att äta middag på balkongen. OM... det inte blåser för mycket.

Må gott

I´ll be back

Jag är inte färdig med sommaren

I onsdags var min sista lediga dag för denna semesterledighet och jag höll på att "gå sönder". Jag är inte färdig med sommaren och jag är inte färdig med att vara ledig. Så... när T slutade jobbet for vi till Paradiset för att äta en "stödkorv med bröd" och njuta av tystnaden... För så var det, tyst, varmt och stilla.

Med oss hem hade vi dagens skörd av tomater, bönor och blåbär. Jag har i alla år trott att det är kråkan som tar blåbär från buskarna... Det är det inte. Kråkan är oskyldig. Det är Julia som äter blåbär direkt från buskarna och sedan vi flyttad dem närmare huset, har vi kommit på henne flera gånger.

Igår, efter jobbet kom N och Bill för att stanna över natten. Vi hade vilda planer på att åka till Paradiset, men det regnade... och då menar jag vrääääkte ned och idag blåser det 20 sekundmeter... så någon Ö blev det inte.

När N kom, åt vi köttbullar. Det hade hon beställt och så fick det bli. Efter det var det dags att bada och där kroknade hon. Så... när klockan var 19.10 sov hon.

Hon sov nästan 12 timmar och vaknade jättehungrig. Yoghurt och ägg var vad hon ville ha... men en smörgås med leverpastej slank också ner.

Sedan var det dags att leka och bästa stället är gästsängen. Där är det mjukt att sitta och leksakerna får plats.

Kamma T skulle  hon göra... men insåg snart att han har inte så mycket hår på huvudet att kamma... så hon gick över till att kamma honom på armarna.

Sedan skulle det läsas...

 

... och när jag fixade lunchen gick T och N till en lekplats nära oss. Gunga är det bästa hon vet.

Nu har N och Bill åkt hem till Huset på höjden och vi har varit ute och handlat. Det blåser fortfarande för mycket för att det ska vara trevligt att åka över sjön till ön... Det retar mig...

Må gott

I´ll be back

Tätt mellan årsringarna

T;s sista semestervecka och den spenderade vi i Paradiset där vi fått besök av både goda vänner och familj. 

Tomaterna har börjat mogna och nu gäller det att skörda och lägga i frysen. Det lärde jag mig förra året, att små tomater kan man med fördel lägga hela i frysen och ta ut direkt från frysen och lägga i grytan eller på varma mackor. Det känns som att "bita lite i sommar" när man får en sådan liten pärla i munnen.

Måsar och tärnor har lämnat de stora stenarna och där sitter nu en tynande skara med skarv. Beståndet har drastiskt sjunkit sedan havsörnens inträde i sjön, vilket jag är glad för... men jag måste ändå tillstå att de ser rätt coola ut.

Med oss hade vi Bill, sonen och F;s lilla frallafarbror. Blind på ena ögat och lite ont i ryggen. Han har haft fina dagar på ön... legat i lä i solen och njutit... eller stått på kajen och vi har fått skvätta vatten på honom. Det gillar han.

Tärnan på piren har nu flygfärdiga ungar och de tar större och större svängar över sjön.

Så målade vi husets västra sida. Det var dags för det. Vi tar en sida på huset och en sida på gäststugan varje år. Då känns det inte så himla mycket. På några timmar är det klart.

Fiskgjusen seglar ofta över sjön... Tror det är en unge som "prövar sina vingar" innan den långa färden till varmare breddgrader.

Så har vi sågat ned torra grenar från de stora tallarna. Årsringarna sitter så tätt att det är omöjligt att räkna dem. Jag har en bild på ön från 1939 och redan då är tallarna jättestora... så hur gamla de är, kan vi bara sia om.

Min systerson med sambo och ett av barnen kom på besök. Så himla kul. Det är några år sedan de var på ön och då var inte liten B född.

Så hittade vi (när vi röjde i planklagret) en åra till. Den blev en del i handledaren.

I morse vaknade vi till tryckande värme och vindstilla... Dags att åka hem efter sju dagar på ön. Känns lite vemodigt, men i veckan åker vi dit och plockar tomater och fyller på vattenförrådet. Ännu inte bestämt vilken dag det blir.

Nu är det dags att hänga lite tvätt och ta lite yoghurt, se en film och ta en dusch... Allt i den ordningen.

Må gott

I´ll be back.