"Finaste hjärtat idag"

Idag har vår älskade bruna flicka fått sitt hjärta kollat med ultraljud och hon stod i nästan 30 minuter på bordet och lät Lennart pyssla med henne.

"Det finaste hjärtat idag" sa Lennart och log. "Ett fantastiskt fint hjärta på en mycket trevlig dam" fortsatte han och Savannah buffade vänligt på hans vänstra arm.

Så... när hon... Savannah går in i nästa löp är det dags att träffa gentleman, det kommer hennes uppfödare se till. En snygg herre... frisk och med många pokaler. Jorå... i sommar kommer hon förhoppningsvis gå fyrkantig i Paradiset och frusta i grossess... Precis som hennes väna moder Bönan (Tanya) gjorde för fyra år sedan.

Idag har vi även haft varmt... Det var uppe i 27,3 grader i skuggan... och jag misstycker inte. Jag gillar värma... Det är min grej.

Hann väl kanske inte riktigt med i morse... och klädde mig aningen för varmt. MEN... det klagar jag heller inte på. Jag har inte frusit idag.

 

 

Nu ska jag ägna mig lite åt viktigheter... typ... sonen.

Må gott

En hel helg med hund...

Vi har haft en "hundhelg" med ALLT vad det innebär.

Vi har gjort det vi inte trodde var möjligt... exempelvis åkt över sjön i hällande regn med fyra dobermannflickor i båten. Allt gick jättefint.

Vi har tränat både att sköta sig i koppel... att möta andra hundar utan att "fula sig" och utställning och just nu vet jag inte vem som är tröttas.

 

 

Vi har firat min lilla gudson som fyllde 7 år för några dagar sedan... Det är stort det... att fylla 7 och tappa tänder.

 

 

 

 

Idag dök sonen, F och Bill upp när vi tog en vända på den nedlagda golfbanan. Bill försökte hänga med men det var inte så himla lätt... MEN... han ger sig inte och det hedrar honom.

 

 

 

 

 

Nu har Anette och hennes flock åkt hem och vi ska ta och djupdyka i tv-tablån. Vem vet... vi kanske hittar något bra att titta på...

Må gott

Örebro - Har blivit min stad

Jag är inte infödd Örebroare... Jag är född i en liten by, i djupaste bergslagsskogarna...på gränsen till Dalarna... en by som är så liten att om Du blinkar när Du kommer till skylten med namnet, då har Du missat byn.

Från denna lilla by har vi utgått och flyttat ca 18 gånger... min pappa hade ett sådant jobb som gjorde oss till "nomader" och i slutet på -80 talet flyttade jag till Örebro... min pappas födelsestad och här har jag blivit kvar.

Idag känner jag mig som en Örebroare...med fötterna på gränsen till Tiveden och rötterna i den lilla byn som är så liten att Du missar den om Du blinkar.

Jag pratar inte dalmål, närkingska eller bergslagsmål... När jag lärde mig prata bodde vi på västkusten... och när jag var fem år bodde vi i Skåne... men när jag började "rulla på rrrrrr:en" flyttade vi norrut igen...

Folk som träffar mig kan inte placera in satsmelodin och jag får ofta frågan "var kommer Du från"?

I morse... gick jag genom stan... Min stad... Så himla vacker... 

 

 

 

 

Å tro det eller ej... Här gick jag på gymnasiet. Pendlade åtta mil om dagen för att bli "Karropilt".

När jag flyttade till Örebro, sa jag ofta att "någon gång ska jag bo i Centralpalatset". "Någon gång" har ännu inte kommit... Men man vet aldrig. Rätt var det är går flyttlasset dit och min skogarderob har adressen Olaigatan - Centralpalatset.

Undrar om det finns något fint garage i Palatset?

 

 

Nu fortsätter tisdagen med en djupdykning i tv:tablån.

Må gott

Föddes på Torslandaverken 1968

Vi har hämtat Dolly... eller rättare sagt min Volvo P-1800 som jag köpte när jag var 17 år. Hon, för det är det... en hon... har stått i dvala några år och senaste året i en lada hos en arbetskamrat där hon blivit vårdad och beskådad.

Nu är hon hemma och står i ett garage vi fått tag i.

Dolly heter hon på grund av att sonen inte kunde säga P-1800 när han var liten, utan sade PARTON, med tydlig artikulation. Jorå... Parton, blond och stor ratt... fick bli Dolly.

Hon fyller 50 år nästa år... Hon föddes på Torslandaverken 1968 och är en prototyp för 1970... därav att hon inte ser ut att vara i original.. men det är hon... förutom stereon och möjligheten att köra blyfritt... Jorå... 50 år och om någon vecka ska hon in på sin sista besiktning... för snart är hon för gammal för att behöva åka och visa upp sig för staten.

Nu är hon i alla fall hemma och jag har tänkt att se till att hon är i rullning lite mer än de senaste åren.

 

Annars försöker jag överleva våren och all pollen som gör att jag inte längre vet om jag är förkyld eller allergisk. Jobbigt är det i alla fall... jag nyser, snorar och är rätt trött. Har aningen svårt att njuta till fullo av alla fina blommor som fått naturen att formligen explodera.

Häromdagen tänkte jag ta en promenad med T och flickorna... det var bara att lägga ned. Tårarna rann och jag såg ut som om jag gråtit hela dagen. Nu önskar jag ett riktigt ösregn så pollen "slås i backen" och det blir lite lättare att andas. 

 

Nu fortsätter vi söndagen med att äta middag

Må gott

Firat och tagit det lugnt

I torsdags firade vi sonen som fyllde år... 

Innerligt grattis älskade barn

Han fyllde 27 år... Förstår inte riktigt vad som hänt, jag som bara är 23.

 

Idag åkte vi till Paradiset. Med oss hade vi säckar med jord... mat att fylla kylskåpet och andra saker man behöver på en öde ö.

Vi har börjat fylla odlingslådorna... eller rättare sagt en av dem. Det är fortfarande lite för tidigt att börja plantera ut. Paradiset ligger ca 100 meter över havet och det är en annan växtzon där än hemma i stan.

 

Vi lyssnade på radio... Så där Ni vet... verkligen lyssnade. Det är en lyx vi sällan unnar oss. Gå sakta och höra långsamt.

 

 

I Paradiset har vi ingen micro... så... vad gör man när kycklingbitarna till spetten inte tinat... 

Vi skördade årets första gräslök från farfars tova... Den är äldre än jag är och har illande starka små gröna strån.

T påbörjade "operation byta ytterdörr"... eller... han har börjat mäta hur bred dörr (och karm) vi ska beställa. Det ska bli en likadan dörr som redan sitter, både vad gäller speglar och färg... men troligen utåtgående... Den som är nu har gjort sitt och likaså karmen. Nu går det inte att laga mer utan byte är det som gäller.

 

Å flickorna har varit med... Det har gått i 120 knyck runt ön HELA TIDEN... det märks att Julia är unghund... Hon har massor med myror i benen och upptågen tar aldrig slut.

 

  

Nu är vi hemkomna och flickorna ligger nyduschade och mätta i sina bäddar och jag kan höra det mumlas djupt nere i fleecen.

Dags för lite kvällsmat för oss tvåbenta.

Må gott