Vi har hämtat Dolly... eller rättare sagt min Volvo P-1800 som jag köpte när jag var 17 år. Hon, för det är det... en hon... har stått i dvala några år och senaste året i en lada hos en arbetskamrat där hon blivit vårdad och beskådad.
Nu är hon hemma och står i ett garage vi fått tag i.
Dolly heter hon på grund av att sonen inte kunde säga P-1800 när han var liten, utan sade PARTON, med tydlig artikulation. Jorå... Parton, blond och stor ratt... fick bli Dolly.
Hon fyller 50 år nästa år... Hon föddes på Torslandaverken 1968 och är en prototyp för 1970... därav att hon inte ser ut att vara i original.. men det är hon... förutom stereon och möjligheten att köra blyfritt... Jorå... 50 år och om någon vecka ska hon in på sin sista besiktning... för snart är hon för gammal för att behöva åka och visa upp sig för staten.
Nu är hon i alla fall hemma och jag har tänkt att se till att hon är i rullning lite mer än de senaste åren.
Annars försöker jag överleva våren och all pollen som gör att jag inte längre vet om jag är förkyld eller allergisk. Jobbigt är det i alla fall... jag nyser, snorar och är rätt trött. Har aningen svårt att njuta till fullo av alla fina blommor som fått naturen att formligen explodera.
Häromdagen tänkte jag ta en promenad med T och flickorna... det var bara att lägga ned. Tårarna rann och jag såg ut som om jag gråtit hela dagen. Nu önskar jag ett riktigt ösregn så pollen "slås i backen" och det blir lite lättare att andas.
Nu fortsätter vi söndagen med att äta middag
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...