Jag är inte infödd Örebroare... Jag är född i en liten by, i djupaste bergslagsskogarna...på gränsen till Dalarna... en by som är så liten att om Du blinkar när Du kommer till skylten med namnet, då har Du missat byn.
Från denna lilla by har vi utgått och flyttat ca 18 gånger... min pappa hade ett sådant jobb som gjorde oss till "nomader" och i slutet på -80 talet flyttade jag till Örebro... min pappas födelsestad och här har jag blivit kvar.
Idag känner jag mig som en Örebroare...med fötterna på gränsen till Tiveden och rötterna i den lilla byn som är så liten att Du missar den om Du blinkar.
Jag pratar inte dalmål, närkingska eller bergslagsmål... När jag lärde mig prata bodde vi på västkusten... och när jag var fem år bodde vi i Skåne... men när jag började "rulla på rrrrrr:en" flyttade vi norrut igen...
Folk som träffar mig kan inte placera in satsmelodin och jag får ofta frågan "var kommer Du från"?
I morse... gick jag genom stan... Min stad... Så himla vacker...
Å tro det eller ej... Här gick jag på gymnasiet. Pendlade åtta mil om dagen för att bli "Karropilt".
När jag flyttade till Örebro, sa jag ofta att "någon gång ska jag bo i Centralpalatset". "Någon gång" har ännu inte kommit... Men man vet aldrig. Rätt var det är går flyttlasset dit och min skogarderob har adressen Olaigatan - Centralpalatset.
Undrar om det finns något fint garage i Palatset?
Nu fortsätter tisdagen med en djupdykning i tv:tablån.
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...