Pigtittaren har fått en plats.

När sonen och F köpte "Huset på höjden" lämnade tidigare ägare lite saker kvar i huset. I ett av rummen stod en pigtittare av modell lite större och den fick jag. 

Någon hade för länge sedan målat "sönder" pigtittaren så att renovera den till ursprung visade sig vara jättesvårt och inte för mig att klara av. Tog därför det drastiska beslutet att "måla den lite till" för att den bättre skulle passa in i vårt hem.

T och jag for runt för att hitta "rätt färg" till härligheten. Jag ville ha en "smutsig" grön färg och hittade en toppenfin nyans. Det visade sig att den var på tok för mycket mintgrön. Så... vad gör då en lösningsfokuserad kvinna... Fixar svart pulverpigment och smutsar till färgen lite till och då blir det med dragning åt det blå hållet. Perfekt för vårt sovrum.

 

 

 

Nu står den där... Pigtittaren. Ännu mer "söndermålad" och det ber jag om ursäkt för.

 

Mina smyckeskrin jag fick av min mormor och morfar när jag var liten flicka med långa flätor, pryder numera sin plats på pigtittaren... och den tunga glasfågeln som jag fick av mamma står bredvid.

Må gott

Fredagens middag

Efter en händelserik och i själen tröttande vecka möttes jag av två glada flickor och en upp till armbågarna kladdig man i dörren. 

Flickorna alltid lika glada när någon i familjen äntrar tröskeln... mannen (läs T) kladdig av att skala räkor.

Fredagens middag blev räkmacka med extra allt och det uppskattades massor. Det enda som saknades var vår lilla TantKarin som vanligen satt och krävde att få smaka av godsakerna.

 

Nu fortsätter fredagen med någon film på tv och lite godis i en skål.

Må gott

Månen (Luna) har sprungit hela varvet runt

Idag hämtade vi upp Luna och hennes ena människa för att träffa Jackson och hans människa och draghundsgruppen. Det blåste småspik och var isande kallt, om nu 4 grader varmt räknas som isande kallt.

Liten Luna håller på att bli stora damen och hon skulle få dra sin kvinnomänniska på kickbike för första gången och det gjorde hon med bravur hela varvet runt.

Lunas människa strålade i hela ansiktet när de kom åter och Luna sprang så det fradgade i hela hennes näpna glada uppsyn. "Det här var det häftigaste jag gjort tillsammans med min Luna" sa Lunas människa när hon klev av kickbiken. "En sådan frihetskänsla går inte att beskriva".

Sedan var det flickornas tur... Julia först och Savannah bakom... Jisses vad det gick.

Nu har vi ätit middag och vi hade Jackson och hans människa här samt människans vän. Jorå... här bjöds det på långkokt fläskstek och potatismos... å människans vän är kock... det gick bra, hon åt så hon blev mätt.

Må gott

Fyndat på Röda Korsets secondhand

Idag har vi varit och kikat på Röda Korsets secondhandbutik har jag fyndat en rökfärgad "glasburk" med lock. En liten tung rackare för 25 kronor.

Den ska bli med till Paradiset och bli min "smyckesgömma".

Så fort vi kommer dit ut, åker mina smycken av och jag vet aldrig riktigt var de ligger. Nu ska de få en given plats i den rökfärgade lilla burken med lock.

 

Julens sista amaryllis har slagit ut. Hade inte hjärta att kasta ut den när julen städades undan utan jag klippte av den och ställde den i en vas på köksbordet. Nu levererar den.

 

 

 

 

 

 

Så lite mat på det...
Just nu står en lasagne i ungen... Mycket ost och finmalen nötfärs.
Flickorna ligger nyduschade i sina bäddar och T håller på att svabba av golven.

Må gott

Flickorna har dragit kickbike

I förmiddags tog T flickorna och åkte för att träffa "draghundsgruppen" strax utanför stan. Där var Jackson och hans människa och Julia fick springa bredvid världens bästa Jackson och dra Jacksons människa som stod på kickbiken bakom. Kan säga att fröken är aningen stel nu. 

T fick låna Jacksons människas kickbike och låta Savannah få dra. Även hon är stel när hon ska komma igång och röra sig.

Själv var jag hemma och tvättade, dammade, duschade blommor och muttrade över att jag har ont av bältrosen. Allt gör ont... men det blir bättre för var dag.

Nästa söndag är det träff igen med "draghundsgruppen" och förhoppningsvis kan jag bli med då. 

 

Nu väntar något gott att äta. Fyllda kycklingfiléer, sötpotatis och en kall sås.


Må gott

Mycket sladdar för trådlöst nätverk.

Har just kommit hem från mina föräldrar. T har hjälpt dem att koppla in ytterligare en tv och jag måste då tillstå att det är väldigt mycket sladdar som ska till för trådlöst nätverk och det är tur att T är "shinjör" så han orkar läsa manualer. Vid ett tillfälle kom pappa in i rummet där mamma och jag satt och viskade att "jag skulle kastat ut alla sladdar och lådor för länge sedan". För så är det... att koppla in en tv idag kräver banne mig att man är "shinjör".

Nu är vi hemma och tvättmaskinen snurrar, flickorna ligger nerbäddade och T och jag ska ta en hård smörgås med ägg på.

Äggen är "hemvärpta" hos Katja... världens finast och godaste ägg. Nu är de igång, hönorna alltså. De hade gått i "värpvägran" när solen sken med sin frånvaro, men nu när ljuset börjar komma åter, då startar värpningen igen. Det är jag innerligt tacksam för.

 

Må gott

Aningen trött av bältros

Idag har jag fått tre förfrågningar om jag är sjuk då jag inte bloggat på två veckor. Innerligt tack för att Ni bryr Er och frågar. Ni anar inte vad det värmer mitt hjärta.

Så här... Jag har fått bältros. Inte kul ska jag villigt erkänna. Jisses vad ont det gör, men jag har jobbat och JAG SMITTAR INTE. 

Det kan vara så att jag varit aningen grinig (vilket jag aldrig kommer erkänna om någon frågar) och aningen trött efter jobbet vilket resulterat i en 14-dagars vila från bloggen. Jag har helt enkelt inte orkat.

Blåsorna har lagt sig och jag har "bara stora röda utslag kvar", en helvetes huvudvärk, ont i huden och himla trött, men jag är klart bättre än jag var för en vecka sedan. Jorå... ett par nya skor är jag allt värd, så fort jag orkar åka och prova.

Så... vad har jag roat mig med på kvällarna.

När jag orkat, har jag redigerat lite bilder och Ni anar inte vad mycket roligt jag hittat.

Bilder på min mamma och mig... Mamma 23 år och jag rund (på gränsen till explosiv) och redigt rödhårig.

Bilder på min pappa, också han 23 år, min mormor som var märkt av TBC och som kallades "Livet". Mormor som gjorde de godaste kanelbullar i världen och som älskade oss barnbarn av hela sitt hjärta.

Julaftonen när jag var 12 år och vi bodde i Göteborg. Håret fortfarande väldigt rött... som en välputsad kopparbunke.

Nu, massor med år senare (vilket jag aldrig erkänner)... tonas håret numera väldigt rött, på gränsen till JÄTTEMYCKET FÖR RÖTT och det kommer jag fortsätta med. Det är nog (enligt min frisör Malin) bara jag och Zara Leander som vågar oss på denna färg. 

Det finns dock några saker jag erkänner... En kvinnas bästa vän efter det att hon fyllt "23" (vilket jag numera alltid fyller) är Photoshop, hårtoning och läppstift. 

Nu fortsätter vi fredagen med en varm vetekudde på magen, chips och någon film med vampyrer eller zombies i bästa fall en film med både vampyrer och zombies. Det kan bli bra.

Må gott

Har försiktigt börjat vårda övervintraren

Jag kan inte skryta med att jag har "gröna fingrar", men jag försöker, det ska gudarna veta. I höstas tog vi med två krukor med Mårbacka-pelargonier med hem. Den ena har gått åt pipsvängen men den andra lever ett "skirt liv". Gängliga skira skott har överlevt och jag har försiktigt börjat vattna den lilla överlevaren.

Vi har ju inget riktigt bra ställe för dem att stå och övervintra utan de har fått stå på brudkistan i sovrummet som är det svalaste rummet i våningen.

 

 

Idag gick jag "bananas" när vi var och handlade och några orkidéer fick bli med hem. Ninni på jobbet tycker att jag är aningen "tråkig som bara köper vita". Nu kommer hon med all säkerhet lyfta på ett välplockat ögonbryn över färgvalet. För tråkig kan man ju inte vara.

Nu dags att fixa något att äta. T har redan dragit igång med någon form av kulinarisk utsvävning i form av hemmagjorda kycklingburgare och potatisstrimlor i ugnen. Aningen sitter jag kvar här och låtsats vara väldigt upptagen, eller så går jag och dukar bordet... Lutar åt det sistnämnda.

Må gott

Dadlar pudrade med pepparkakskryddor "funkar som godis".

Julen godsaker (läs choklad) har satt avtryck på min kropp och det måste jag ta tag i så det inte accelererar till oanade volymer. Det är liksom lätt hänt (har jag hört). 

Så, vad gör då en godisråtta som jag för att stilla godisbehovet. Frukt är INTE godis, jag lovar, men dadlar pudrade med pepparkakskryddor har stillat mitt behov och det räcker med en eller två för att inte öppna chokladasken. Det skiljer ca 250 kalorier mellan 100 gram färska dadlar mot 100 gram mörk choklad... så dadlar får det bli för att stilla mitt godisbehov.

 

 

Flickorna gör idag inga stora "rusningar". De ligger mest i sina bäddar och vilar på tassen. T och jag flänger runt i köket och "röjer i skåp". Det är himla lätt att bara ställa in där det finns plats, eller knuffa in för att göra plats och det har vi styrt upp. Nu är det lätt att hitta och två öppnade förpackningar har slagits ihop till en.

Så har vi dagens middag på gång. Fläskfilé och potatis- och broccoligratäng med fetaost. 

 

Dags att duka.


Må gott