När dimman lättar...

 

Vi for till Paradiset efter jobbet i fredags... Så himla härligt att komma dit... solen värmde och krabban var ett faktum... Där satt vi på kvällen och delade en krabba och tog ett glas vin... immande kallt... och hummade över att vi gjorde rätt som lämnade stan även om vi anlände Paradiset sent.

 

I går när vi vaknade låg vi inbäddade i dimma... allt var diffust och tyst... Vi kunde höra hur fukten droppade från träden och vågorna mjukt skvalpade mot stenkajen.

 

 

 

 

Så lättade dimman och solen kom fram...
Telefonen ringde och på bryggan stod mina föräldrar och son...

Det är bra när det kommer en sådan där pigg människa tycker Bönan... Den lägger hon beslag på... och i det läget är det svårt att se att Tanten är 8 år... Hon blir som ny... som om det gråa i näbben ännu inte kommit och det stela i musklerna inte fanns...

 

 

 

 

 

 

 

Jamen så hittade jag föräldrarna i "köket" där buggen dragit igång till denna... Erkänn att det är aningen svårt att sitta still... och denna gång var det inte fuldans. 

 

 

 

 

Till middag rökte vi röding som vi fått av grannen... Innerligt tack för maten...

 

 

 

 

Nu ligger Bönan utslagen i sin bädd, TantKarin ligger i mitt knä och T är och köper pizza. Nu tar vi söndagskväll... har några maskiner med tvätt att hänga... annars blir det lugnt och en film.

Må som godis... jättegott...