Nyanserna ligger nära... men ändå långt ifrån

Jag är kvar... har bara inte hunnit blogga. Har inte hunnit fotografera... har inte hunnit reflektera. Dagarna går i varandra och vips... är det helg.

Ena stunden är det frost och knaster i gräsmattorna... andra stunden är det regn och geggigt. Ibland skiner solen och andra stunder är det mörker. 

 

 

Vi har ändå hunnit med lite mer än bara varit på jobbet...

Knytismiddag med underbara vänner jag blir glad av. Det finns människor man i hjärtat blir lycklig av... och sådana har vi träffat i helgen och ätit tillsammans med... Bara sitta och njuta av skratt... mat... dryck och inga måsten.

 

Vi har även varit i "Huset på höjden" och slipat, målat, ätit och skrattat. Sonen, F, F;s föräldrar, T och jag... Vi är fortfarande i stadiet att vi är artiga och tackar när någon "räcker penseln"... och vi konstaterar att allt går lättare... fortare och är roligare när man är några fler.

 

 

Sonen och F har många val att göra... och närmast ska det väljas färg på väggen i matsalen. I-landsproblem... jajamän kan tyckas... men det är ändå val som ska göras och levas med. Nyanserna ligger nära... men ändå långt ifrån. Jag vet vilken av dem jag skulle välja... och vi får se nästa gång vi kommer till "Huset på höjden" vilken färg vi får på rollern.

 

Nu är vi hemma... flickorna duschade och ligger i sina bäddar. T håller på att sätta upp slingan på balkongräcket i hopp om att göra världen lite ljusare... själv lallar jag runt i muminoutfiten och har vilda planer på att lägga mig under en filt och tokglo på tv.

Må gott