Ett Paradis öppnat

ÄNTLIGEN kunde vi lägga i båten... ÄNTLIGEN kunde vi komma till Paradiset. Det var lite kallt, men det gör inget... När vi lagt i båten, åker jag för att hämta T och Julia på en annan brygga, där vi har vår båtplats och där vi kan parkera bilen... Jag åkte långsamt och njöt av varje sekund. Solen sken och det gick en stilla bris över sjön.

Vi var lite oroliga när vi kom till ön... HUR illa ställt skulle det vara med kajen mot väster. Vilken lättnad att se att det bara hade rasat på två ynka ställen... ett litet ras mot väster och ett mot söder. Jag blev lurad av skuggorna när jag stod på bryggan och fotograferade, då såg det ut som om hela västra sidan rasat.

Inget ras... men bävern hade gått på rönnen. T trodde först att det varit någon och klippt av grenar med en sekatör... men det är bävern. Jag förstår inte varför den måste simma en kilometer för att knipsa några rönngrenar när det finns en hel skog på fastland att "rocka loss" i, vilket han också gör. Han... med stora tänder och blå hängselbyxor... Så ser bävern ut i mitt huvud. Fatta vilken styrka han har i käkarna... De där grenarna orkar jag då inte bryta av, och dem knipsar han med tänderna.

Nästa gång vi kommer ut till ön... ska vi skura trallen och bryggorna för att sedan olja in dem. Det är en del pyssel innan vi kan ställa ut möblerna.

När vi kom hem... fick vi besök av sonen och hans familj. Så himla kul.

Nu har de åkt hem och jag har några tomatplantor att sätta i större kruka. 

Må gott

I´ll be back.