May the force be with you

Det är en ynnest att få vara med om studentfirande varje år... Att få sitta på första parkett och njuta en hel dag... DET får jag göra och jag känner mig ödmjuk och gråtfärdig varje år jag kramar om dessa fantastiska ungdomar som har hela livet framför sig.

I år var "vårt studentfirande" den 10 juni... och det med dunder och brak.

En spektakulär show på Hjalmar Bergmanteatern, med sång av både elever och lärare... Dans av en fantastisk tjejgrupp på skolan, stipendieutdelning och tal från rektorer...

"Vår rektor" avslutade sitt tal med citatet "May the force be with you" och jag håller med henne och önskar våra studenter detsamma... Håller även med henne i att..."Ha alltid ha rena underkläder på Er när Ni går ut" //...// och "Slicka aldrig på lyktstolpar på vintern" 

Vi åt tårta som våra bagerielever gjort och vi sjöng "Sjung om studentens lyckliga dar".

Vi kramades, skrattade och grät.

Vår skolsköterska plåstrade om skoskavsfötter och vi åt ännu mer tårta.

 

 

 

 

 

Nu har jag tagit fredag med allt vad det innebär.
En påse Polly är tömd och det är "bara slut kvar".

Jag önskar Er en fortsatt fin studentkväll och "May the force be with you".

Må gott

En ny kökslampa... typ UFO

Ibland funderar jag för mycket... lite föööööööööör mycket. Jag försöker tänka positivt och lösningsfokuserat och jag lyckas för det mesta med att hålla det på en nivå där jag mäktar med. Men... jorå... MEEEEEEEEN... det går inte alltid och just nu tycker jag att det är tungt... jättetungt... På två år har jag...vi... förlorat våra promenadvänner och jag finner i ärlighetens namn ingen glädje i att promenera utan någon fyrbent vid min sida. Det gör jag inte... 

När jag går på min välbehövliga sommarledighet kommer liten Bill att vara med mig några dagar i veckan och det ser jag innerligt fram emot. Men det är en dobermann jag saknar... en nyfiken, behaglig, väldoftande, stark, vacker, klok dobermann...

Jag försöker verkligen tänka bort hund... men det är svårt och under tiden utsätter jag T för mina inredningsprojekt... Han är måttligt road kan jag säga.

Senaste projektet var lampa till köket. Jag var helt inne på en FLOS-lampa, och när T ifrågasatte vem som skulle göra rent alla lamporna i "spindelhistorien" backade jag aningen surt. MEN en dag när vi var till ett stort möbelvaruhus nära oss hängde den där... den nya kökslampan som det stod mitt namn på... Nu är den min... en tidig födelsedagspresent som ser ut som ett UFO hängande över köksbordet. Nu ska det "bara" fixas en kontakt så kan den lysa också... DET är bra då det är själva vitsen med en lampa.

 

 

 

 

 

 

Nu är det dags för melon och yoghurt... Snöbollsmelon... ser ut som en stor vit/gul vattenmelon men smakar som en blandning mellan honungsmelon och vattenmelon.

Må gott

"Ja må han leva... Ja må han leva..."

Denna helg har vi firat T i hela tre dagar. 

Jättemycket 

GRATTIS

Dag 1. Äta ute med T:s bror och familj.

Dag 2. Åka till Paradiset med dem samma.

Dag 3. Fira T med mina föräldrar, sonen, F och två av deras vänner. 

En jättefin helg med massor att äta och om jag ska vara ärlig... VÄRLDENS fulaste tårta... En jordgubbsbomb med rabarberkompott- och vaniljkrämsfyllning... himla god men urful.

 

 

 

Sonen och R fick allt jobba för maten.

 

 

 

 

 

Efter maten kroknade de där yngre tvåbentingarna och liten Bill.

 

Nu ska jag försöka få ordning på min rygg som pajat totalt. En varm dusch och värktablett kanske hjälper.
Jag brukar inte ha ont i ryggen på detta vis... och förvånad blev jag när jag klev ur bilen igår och det gjorde ont som attan.

Må gott

Ett kärt besök

Idag fick vi ett innerligt kärt besök... Bönans förra ägare och Snyggingens uppfödare kom och med sig hade hon Savanna...Bönans en valp från sista kullen.

Visst gjorde det ont i hjärtat att se en MiniBöna... så himla lik sin mamma men ändå inte. 

Hon doftade dobermann... konstigt om hon inte gjorde det... En dobermann har en speciell doft som ingen annan hundras har... och jisses vad jag saknat den. Som jag saknar en dobermann i huset.

MiniBönan lärde sig snabbt var mattunnan stod... den som Bönan lämnat halväten med torrfoder. Hon gjorde den berömda nosdutten för att tala om vad hon ville... MAT... Mamma upp i dagen.

Tyvärr var solen i nedan och hennes gyllenbruna färg kom inte till sin rätta... men jag lovar... hon är djupt brun med en tät fin silkeslen päls. Jamen kan man bli annat än kär...

Vänta bara till den lilla treåriga fröken fått muskla på sig lite till... oj oj...

 

 

 

T kunde inte låta bli... han var bara tvungen att "få känna lite på henne". Å Ni må tro att den lilla MiniBönan hade motor... mycket motor... som en Hemi och då pratar vi inte den lilla...

 

Är hon inte lik sin mamma så säg...

Även lite Bill fick vara med på ett hörn. Han kunde inte riktigt förstå det där med att "kampa", ligg och loss. Han lever i sin egen fralla värld där livet är toppen bara man har en skön plats att ligga på och mat att äta...Fast han kom igång med bitrepet när MiniBönan och hennes matte åkte... Det är nog motor i honom också... som i en liten Fiat 600... typ.

 

Nu har Savanna - MiniBönan åkt hem, sonen och F är ute och äter och kommer om ett litet tag och hämtar Bill... Dags att kolla på vad tv; erbjuder.

Må gott.