Idag fick vi ett innerligt kärt besök... Bönans förra ägare och Snyggingens uppfödare kom och med sig hade hon Savanna...Bönans en valp från sista kullen.
Visst gjorde det ont i hjärtat att se en MiniBöna... så himla lik sin mamma men ändå inte.
Hon doftade dobermann... konstigt om hon inte gjorde det... En dobermann har en speciell doft som ingen annan hundras har... och jisses vad jag saknat den. Som jag saknar en dobermann i huset.
MiniBönan lärde sig snabbt var mattunnan stod... den som Bönan lämnat halväten med torrfoder. Hon gjorde den berömda nosdutten för att tala om vad hon ville... MAT... Mamma upp i dagen.
Tyvärr var solen i nedan och hennes gyllenbruna färg kom inte till sin rätta... men jag lovar... hon är djupt brun med en tät fin silkeslen päls. Jamen kan man bli annat än kär...
Vänta bara till den lilla treåriga fröken fått muskla på sig lite till... oj oj...
T kunde inte låta bli... han var bara tvungen att "få känna lite på henne". Å Ni må tro att den lilla MiniBönan hade motor... mycket motor... som en Hemi och då pratar vi inte den lilla...
Är hon inte lik sin mamma så säg...
Även lite Bill fick vara med på ett hörn. Han kunde inte riktigt förstå det där med att "kampa", ligg och loss. Han lever i sin egen fralla värld där livet är toppen bara man har en skön plats att ligga på och mat att äta...Fast han kom igång med bitrepet när MiniBönan och hennes matte åkte... Det är nog motor i honom också... som i en liten Fiat 600... typ.
Nu har Savanna - MiniBönan åkt hem, sonen och F är ute och äter och kommer om ett litet tag och hämtar Bill... Dags att kolla på vad tv; erbjuder.
Må gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...