En ny kökslampa... typ UFO

Ibland funderar jag för mycket... lite föööööööööör mycket. Jag försöker tänka positivt och lösningsfokuserat och jag lyckas för det mesta med att hålla det på en nivå där jag mäktar med. Men... jorå... MEEEEEEEEN... det går inte alltid och just nu tycker jag att det är tungt... jättetungt... På två år har jag...vi... förlorat våra promenadvänner och jag finner i ärlighetens namn ingen glädje i att promenera utan någon fyrbent vid min sida. Det gör jag inte... 

När jag går på min välbehövliga sommarledighet kommer liten Bill att vara med mig några dagar i veckan och det ser jag innerligt fram emot. Men det är en dobermann jag saknar... en nyfiken, behaglig, väldoftande, stark, vacker, klok dobermann...

Jag försöker verkligen tänka bort hund... men det är svårt och under tiden utsätter jag T för mina inredningsprojekt... Han är måttligt road kan jag säga.

Senaste projektet var lampa till köket. Jag var helt inne på en FLOS-lampa, och när T ifrågasatte vem som skulle göra rent alla lamporna i "spindelhistorien" backade jag aningen surt. MEN en dag när vi var till ett stort möbelvaruhus nära oss hängde den där... den nya kökslampan som det stod mitt namn på... Nu är den min... en tidig födelsedagspresent som ser ut som ett UFO hängande över köksbordet. Nu ska det "bara" fixas en kontakt så kan den lysa också... DET är bra då det är själva vitsen med en lampa.

 

 

 

 

 

 

Nu är det dags för melon och yoghurt... Snöbollsmelon... ser ut som en stor vit/gul vattenmelon men smakar som en blandning mellan honungsmelon och vattenmelon.

Må gott