Att jämföra en dobermannflicka med en ko

Fullt upp i huset idag... sade just till T att det känns som om jag glömt något... men då får det vara så. Glömt alltså. 

Granen är klädd, men paketen får vänta tills i morgon... TantKarin gillar snören och det är dumt att utmana hennes frestelser. 

Julia har funderingar över varför vi tar in ett träd och pyntar det med bollar hon inte få leka med... Uppenbarligen jättekorkat enligt henne... Savannah tar det mesta med ett stort lugn och enda gångerna hon fräser till är när Julia går över gränser hon inte gillar.

Julia går bekymmerslös genom julfixet medan Savannah har ingen förståelse i förändringar...när saker inte är som det brukar. Fast... får hon bara mat och en mjuk filt, finner hon sig i det mesta. Julia är lite som kossan (om man nu kan jämföra en urvacker dobermannflicka med en ko) i Arlas reklam för "jul i bregottfabriken" Kossan som tränger sig fram för att komma åt maten... Struntar i de andra... hon ska fram och ser inte att det är fullt. Det är vår Julia det. 

 

 

 

Köttbullar... skinka... och massor av annat som kan förberedas är förberett så långt det går...

Godisbordet är dukat och jag hör att T är där för inspektion... vilket säkerligen medför avsmakning också... Jag kan liksom höra hur det "fnular" med godispapper.

 

Dags att fortsätta julandet... Har terroriserat T med julmusik hela dagen och han är måttligt road... Själv kommer jag titt som tätt igång med fuldansen... Det är lätt hänt... såg damen som bor mitt emot oss... si-så-där i 75-80 års åldern stod och fuldansade i köket... Jamen huuuuuuuur underbart var inte det...Jag är inte ensam om att skaka loss i köket ibland.

Nu ska bordet dukas och skinkan griljeras. Har en del kvar att fixa med.

Må gott

och 

innerligt

GOD JUL

Jobbet mal fortfarande runt i huvudet

Igår efter jobbet gick jag på julledighet, men jag vet i katten om det är så mycket "ledigt". Vaknade som vanligt när T åkte till jobbet och kunde INTE somna om. Typiskt... när jag ÄNTLIGEN får sova, då kan jag inte. Jobbet mal fortfarande runt i huvudet och även om min kropp inte befinner sig på jobbet... gör min hjärna det. Himla obra.

Just nu "lallar" jag runt här hemma och dammar... Det går inte längre att dra ner persiennerna och inte flytta på sakerna... Dammet ligger i drivor. Något vi inte ser på kvällarna när vi kommer hem och allt är mörkt eller "skumt"... men nu... i dagsljus... HERREJISSES så det ser ut... Något jag försöker råda bot på.

Julklapparna är inslagna och ska läggas under granen... OM det går. Fröken Julia har ju liksom aldrig sett en gran tidigare... så vi får se hur det här går. MEN... har vi lyckats få henne att INTE jaga och döda TantKarin, vilket skulle medföra en ytterst dålig stämning... och ej heller äta upp TantKarins mat, som alltid står framme på golvet... ska vi väl fixa att hon INTE biter på julgranskulorna eller äter upp grenarna och framför allt INTE välter hela härligheten.

 

 

Julens sill fixade jag tidigt i morse innan jag påbörjade operation damma. Nu ska den stå i kylen till själva julaftonen... kan hända att vi smakar av den kvällen innan.

 

 

Nu fortsätter min ledighet med att hänga tvätt och plocka ur diskmaskinen. Sådant måste ju också göras.

Må gott

Flyttlasset har gått och Syster-Yster är en Champion

Julen närmar sig med stormsteg och nu är det tredje advent... och i morse åkte T ett par mil för att låna en kärra av Katja och hennes familj. Idag gick flyttlasset för sonen och F... ÄNTLIGEN är alla deras saker i Huset på höjden och det blir jättefint. 

Det var en fin dag att flytta på... Igår blaskade det och var gråruggigt hela dagen... Idag... kallt och strålande sol.

 

 

Sonen och F hade redan i veckan kört en del, så idag fixades det med tre fulla kärror fyllda med de tunga möblerna.

Det var ett gäng som slet några timmar och vi hann även med världens bästa mat... Korv med bröd och F;s farmor och farfar kom förbi med go´fika.

 

Liten Bill låg mest och vilade på puten... Jobbigt för 13 kg (11 kg och vissa dagar matvägrar säger F) kärlek att flytta...

Efter sista lasset åkte T och hämtade upp flickorna innan han for för att lämna tillbaka kärran... INNERLIGT tack för lånet...

På vägen hem stannade han vid grusgropen och lät dem springa av sig lite energi. Savannah är den som springer mest... längst och snabbast... 

 

 

Jag vill även passa på att gratulera Savannahs syster Ambra med flock... Ambra kan numera titulera sig KORAD LP1 SPH1 SUCH Sutherlands Her Highness Ambra...

JAMEN FATTA... Savannahs syster-yster blev Svensk Champinon på Stora Stockholm idag och jag är jättestolt.

INNERLIGT GRATTIS

Nu...lite mat på det.

Må gott

Jag är en "zombiethriller"

I morse... när vi satt och åt frukost, lyssnade vi på radion. Där pratades det om "vilken sorts film andra ansåg att ens liv skulle varit"... Varpå... jag lyfter blicken från latten och spänner ögonen i T som sitter intet ont anande mitt emot och skalar ett ägg... 

- Du... säger jag... Vilken sorts film anser Du att jag skulle vara?

T, funderar ett tag och utbrister... - En zombiethriller.

-Va... säger jag smått förnärmat som hade hoppats på en romantisk komedi.

- Eller... fortsätter T... - En faktafylld dokumentär.

Det förklarar ganska bra vem jag är... En skrämmande och faktaspäckad zombie, inte det minsta rolig eller romantisk... Joooorå... någon ska ju vara det också. Fast... så där med håret kammat med elvispens degkrokar sittande i morgonrock, omålad och blek kanske det stämmer... Zombiethriller... och inte det minsta rolig.

Dagen fortsatte ( med mig aningen förnärmad) med en 18 - hålsvända på den nedlagda golfbanan. Flickorna sprang en del men var mer nyfikna på sorkhål.

Vidare fortsatte vi andra advent med att pynta lite mer... Jag är inte sådan att jag river fram allt på en gång, utan jag pyntar lite varje advent.

 

Vid lunch kom mina föräldrar på julens första lutfisk med allt vad det innebär.

 

 

 

Nu har mina föräldrar åkt hem och vi fortsätter andra advent med julmusik och att slå in julklappar. ÄNTLIGEN är vi färdiga i god tid med inköpen.

Må gott

Hon kom med blommor och choklad

Idag fick vi sällskap vid middagsbordet... "Vår uppfödare" eller rättare sagt Savannahs uppfödare stannade till med blommor och choklad... Hon hade läst tidigare inlägg i bloggen om min mörkräddhet (som inte är att leka med) och min avsaknad av julkänsla och ville hon råda bot på... Innerligt tack... Både gott och trevligt. 

Det blev hundprat... skratt och på tok för mycket att äta... sedan åkte hon vidare mot stora Hufvudstaden. Jorå... det går undan i svängarna

Flickorna... båda Savannah och Julia passade på att "hångla upp henne" å det grövsta och hon misstyckte inte. 

Veckan har annars varit full av jobb och idag kom Gymnasieminister Anna Ekström förbi på snabbvisit för att uppdatera sig i vad vi håller på med. 

Veckan har även varit full av "huset på höjden", veterinärbesök då Savannah behövde antibiotika och somna tidigt på kvällarna.

Nu tänker jag lägga mig i loveseaten och inte göra något annat än glo på tv. Det är också "att göra".

Må gott

För att finna julkänsla

Första advent och jag gick i morse och muttrade över att "den där julkänslan kommer inte"... Ni vet... när det är svårt att finna glädje över att tända ljus och spela julmusik så det är svårt att låta bli att fuldansa... 

Vi åt frukost och jag kroknade mer och mer...

 

 

T tyckte uppenbarligen att jag behövde muntras upp och det fick bli Åsby för att finna julkänslan och jag lovar... DÄR hittade jag den... julkänslan alltså. Jag gick och pillade på julsakerna... drog in doften av pepparkakor och njöt av julmusiken. Så mycket jul på den ytan var fantastiskt att få ta del av... Kan lugnt säga att nu är jag med på julbanan igen.

 

 

Nu ligger flickorna i sina bäddar och sover... och jag ska fixa lite att äta. Har liksom inte hunnit med det än idag. Fattar inte hur jag kunnat missa det...

Må gott...

Svarta golv - lite åt "Shakerstilen"

Vi lever... eller så här... Jag försöker överleva mörkret. Jag gillar inte mörker och är sedan jag var en pytteflicka fruktansvärt mörkrädd och då spelar det ingen roll att jag har dobemannflickor vid min sida... Mörkret skrämmer mig så mycket att när vi är ute och promenerar på kvällen, är flickorna beredda att skydda mig med allt vad de har. Logiskt... inte det minsta... Klokt... nopp... Går att jobba bort... skulle tro det. Kan tillägga att jag är rädd för döden också... FRUKTANSVÄRT rädd för döden.

Idag har vi varit i "Huset på höjden" för att betsa golven mörka... på gränsen till svarta och i morgon lägger vi hårdvax på hela härligheten.

Det blir lite åt "Shakerstilen" och är riktigt snyggt. Plankorna som ligger sedan huset byggdes, är fulla i spikhål efter tidigare ägare som spikade plattor på golvet för att sedan lägga linoleumgolv. 

 

 

 

Har även hunnit "jula" lite. Ni vet... stakarna i fönstren är framtagna och tända... Den nya staken fixade T en dimmerkontakt till i morse så nu lyser den svagt och inte starkt som en bygglampa.

 

 

 

Nu fortsätter vi lördagen med något gott att äta... typ godis.

Må fint