Haft "fönstertittare" i Paradiset.

Jag är ännu inte symtomfri och ibland "landar en elefant på mitt bröst" och jag får jobbigt att andas och som ett brev på posten kommer hostan. Det är ingen idé att pressa kroppen vid de tillfällen, det går inte. Jag får stanna upp och låta trycket och hostan få sin tid för att sedan fortsätta med det jag höll på med.

I fredags efter jobbet (jag jobbar fortfarande hemifrån), åkte vi och släppte flickorna på en springtur. Hade det blåst mindre skulle vi åkt till Paradiset och ätit middag i västersol... men jisses vad det blåste. 

Igår åkte vi till Paradiset. Vädret var toppen och det blåste inte så mycket. Dock var den vinden som kom som en "tombola". Ena stunden kom den från öster för att andra stunden komma från väster.

Igår hände något i Paradiset vi aldrig varit med om tidigare och både T och jag upplevde oss oerhört kränkta.

Någon (troligen i sommarstugeområdet vi åkte igenom när vi åker till vår båtplats) är så oerhört nyfiken på hur andra har det så han eller hon har köpt en drönare.

Denna nyfikna person körde sin drönare över sjön och parkerade den så nära oss att den kan liknas vid en fönstertittare. Där flög den över våra huvudet på en höjd som jag inte nådde till. Annars har jag rivit ner skiten och stoppat den i sjön.

Efter någon minut, styrdes drönaren bort från vår ö, vidare över andra öar och mot sommarstugeområdet.

När drönaren försvunnit, stod T och jag länge tysta och mitt hjärta blev sorgset. Vem katten är så nyfiken att han eller hon måste köpa en drönare för att åka och flukta på andra människors liv. Så himla respektlöst och sorgset. Läste på hur man får/inte får köra drönare... och i detta fall kan det liknas vid hemfridsbrott. 

Vi stannade på "torget" i sommarstugeområdet när vi åkte hem. Där stod tre personer som jag frågade om de visste något om någon som kör med drönare där. Ingen av dem visste. Så... jag kommer nästa gång vi kommer dit sätta upp en "SUR (men vänligt) - TANT - LAPP" på anslagstavlan. 

Sedan kommer jag börja träna på att skjuta med slangbella. Jorå... UPPS... råkade visst träffa en drönare när jag tränade. Undrar vad personen som äger drönaren kommer säga.

"Jag åker och fluktar på andra människors liv och begår hemfridsbrott och den ilskan rödhåriga kvinnan på ön längst ut ville inte att jag skulle kolla när hon står i duschen eller titta på vad hon har på tallriken när hon ska äta, så hon tog en slangbella och sänkte min drönare med en sten när den var över hennes ö".

 

 

 

Vi hann ändå njuta... även om vi kände oss kränkta och spionerade på.

Vi målade, planterade några växter och började röja i sovrummet där vi ska flytta en vägg 10 cm så vi får in en säng på 140 cm.

Då kan man fråga sig varför vi inte flyttar väggen 20 cm till, men det drar med sig att flytta bärande delar i huset och det varken orkar eller har kunskap till. Så... att gå från 120 cm till 140 cm är stort.

 

 

 

Nu har vi en söndag hemma i stan och regn som öser ner.
Julia är aningen lös i magen efter att igår ha ätit fågelskit. Hon har redan varit ute två gånger för att göra toalett.

Må gott

I måndags firades sonen

Vi försöker ta tillvara på alla stunder vi kan. På något vis har jag fått mer behov av att njuta av det lilla än tidigare. Ska jag vara ärlig så orkar jag inte så mycket mer... det lilla.

I måndags för 30 år sedan var det jättevarmt och strålande sol och kl. 10.35 blev jag mamma till en liten pojke på 3330 gram och 51 cm lång. Detta firade vi i måndags. Ett stilla kalas i sonen och F;s trädgård. Nu... 30 år senare var det kallt och regnet hängde i luften, men vi hade klätt oss och jag kunde trots att jag inte är symtomfri, fira det finaste av allt... sonen.

JÄTTEMYCKET

 STORT 

GRATTIS 

på 

FÖDELSEDAGEN

Mormor och morfar firade med att sända med paket och ringa...  

Han fick mycket bra att ha-saker... bland annat ett lass jord. Jamen Ni fattar... det är ju en himla bra present om man ska anlägga en gräsmatta.

Vi åt kokt korv med bröd och fikade på blåbärslängd... En perfekt måltid för ett 30-års-kalas... Man kan äta det alla kalas.

Jag jobbar fortfarande hemifrån och ska jag vara ärlig... Det är jättetråkigt... inte jobbet, men att sitta hemma utan alla människor omkring mig.

Som en elev sade till mig häromdagen... "Hörru specialpedagogen, hur länge ska jag behöva sitta hemma och ha skola i datorn? Jag vill till skolan och träffa alla och ha undervisning i skolan och inte i datorn". När en skoltrött elev säger så, blir jag varm i hela hjärtat och djupt in i själen.

Igår åkte vi till Paradiset med 12 säckar jord. Det kommer behövas när det är dags att plantera alla blommor och anlägga en bit gräsmatta där det nu är mossa.

 

Det var måndagen och tisdagen denna vecka... Onsdagen... middag på balkongen och en lugna kväll... Jag lever och andas... och njuter i det lilla.


Må gott

Vi försöker njuta av ledigheten mellan byggandet

Idag struntade vi i vad man spått angående vädret. Vi packade och åkte till Paradiset. Vi kom i strålande sol och just när vi förtöjt båten och fått in allt i stugan öppnade sig himlen. Vi fick en skur som varade i 10 minuter. Lika lång tid tog det för solen att torka upp den våta marken.

Idag blev alla foder spacklade för andra gången och nästa gång vi kommer ut, kommer de slipas och grundmålas.

Kan inte påstå att vi är snabba när det gäller renovering/bygga, men vi gör klart och vi försöker njuta av ledigheten mellan "byggandet".

 

 

Nu har vi kommit hem. Flickorna är nyduschade och ligger mätta i sina bäddar. Tvättmaskinen snurrar och jag har ett par paket att slå in. I morgon fyller sonen år... jämna år och vi ska åka dit och gratta. Det blir en fika under varsitt paraply i deras trädgård. Kan inte gå in i huset då jag fortfarande har symtom av viruset. Ett större kalas blir det när vi inte behöver vara rädda för att träffas.

Må gott

När korpar och måsar signalerar skarpt då sveper havsörnen över sjön

Spännande det där med väder. Idag skulle det INTE bli fint och med det menar jag att det skulle vara molnigt och aningen rått. Vi beslutade oss för att ändå åka till Paradiset och det som utlovades var inte.

Vi har haft en fantastisk dag och sjön låg som en spegel.

Jag har gått där ute och njutit av att kunna röra mig utan att riskera att smitta någon. Jag blir bättre för var dag, men ibland kommer hostan från helvetet och en elefant sätter sig på mitt bröst så jag inte får luft och jag får huvudvärk och blöder näsblod.

Igår kunde jag till och med känna smaken på maten jag åt och doften av rengöringsmedel. Det är några veckor sedan.

 

Tre av sju björkar vi planterade i höstas har överlevt. Det är bra... Ön är karg och har en växtzon typ Norrland, så jag blir glad över det som överlever ett år.

Så kom havsörnarna... När korparna och måsarna signalerar skarpt och allt annat tystnar så vet vi att de är på väg över sjön. Jag är helt såld på dessa fantastiska fåglar... majestätiska och jättestora sveper de över sjön. Både T och jag låter allt stanna upp för att njuta av deras framfart.

Vi lagade mat och åt lunchen ute.

Flickorna har legat i solen och värmt pälsen.

Nu har vi kommit hem... Undrar om jag ska lite på väderleksrapporten som ligger ute?


En ostsmörgås hägrar.

Må gott