I måndags firades sonen

Vi försöker ta tillvara på alla stunder vi kan. På något vis har jag fått mer behov av att njuta av det lilla än tidigare. Ska jag vara ärlig så orkar jag inte så mycket mer... det lilla.

I måndags för 30 år sedan var det jättevarmt och strålande sol och kl. 10.35 blev jag mamma till en liten pojke på 3330 gram och 51 cm lång. Detta firade vi i måndags. Ett stilla kalas i sonen och F;s trädgård. Nu... 30 år senare var det kallt och regnet hängde i luften, men vi hade klätt oss och jag kunde trots att jag inte är symtomfri, fira det finaste av allt... sonen.

JÄTTEMYCKET

 STORT 

GRATTIS 

på 

FÖDELSEDAGEN

Mormor och morfar firade med att sända med paket och ringa...  

Han fick mycket bra att ha-saker... bland annat ett lass jord. Jamen Ni fattar... det är ju en himla bra present om man ska anlägga en gräsmatta.

Vi åt kokt korv med bröd och fikade på blåbärslängd... En perfekt måltid för ett 30-års-kalas... Man kan äta det alla kalas.

Jag jobbar fortfarande hemifrån och ska jag vara ärlig... Det är jättetråkigt... inte jobbet, men att sitta hemma utan alla människor omkring mig.

Som en elev sade till mig häromdagen... "Hörru specialpedagogen, hur länge ska jag behöva sitta hemma och ha skola i datorn? Jag vill till skolan och träffa alla och ha undervisning i skolan och inte i datorn". När en skoltrött elev säger så, blir jag varm i hela hjärtat och djupt in i själen.

Igår åkte vi till Paradiset med 12 säckar jord. Det kommer behövas när det är dags att plantera alla blommor och anlägga en bit gräsmatta där det nu är mossa.

 

Det var måndagen och tisdagen denna vecka... Onsdagen... middag på balkongen och en lugna kväll... Jag lever och andas... och njuter i det lilla.


Må gott