En sväng till Paradisets strand

Jamen idag blev det visst två inlägg... 

Idag, efter lunchen for vi till Paradisets strand. Jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag var lite orolig efter all blåst. Det behövde jag inte vara. Ställde mig på bryggan i sommarstugeområdet och fotograferade 963 meter ut mot ön och kunde se att allt såg fint ut. Ingen är gladare än jag.

Vid sommarstugeområdet håller de på att gräva för vatten och avlopp. Himlars vad de ställt till det och på planen där midsommarfirande är varje år förstår jag inte hur de ska få ordning på tills dess. Parkeringen är... har de en uppställningsplats för diverse maskiner. Undrar om de blir klara till våren med allt att gräva och spränga.

Bävern har inte givit upp. Nu är det en tidsfråga innan trädet rasar.

 

Nu har vi kommit hem och Julia ligger nyduschad och mätt i sin bädd och sover... Vi har lite tvätt att hänga.

Må gott

I´ll be back

"Platt ägg" till frukost

I morse vaknade N med en fråga... "Samjoj, ä de mojon nu?" (läs - Farmor, är det morgon nu?). Det var det så vi gick upp.

Till frukost ville hon ha "platt ägg" för det brukar hennes pappa göra till henne, sa hon. Det tog ett tag innan jag förstod vad "platt ägg" är. Trodde först det var kokt- och skivat ägg, men det var det inte. N började förklara hur hennes pappa gjorde "platta ägg" och då förstod vi... Han steker ägget. Jorå... Så fick det bli, "platt ägg", leverpastejsmörgås och yoghurt  till frukost för liten tjej.

Hittade en bild på sonen när han var lika gammal som N. Tre år och älskade dinosaurier och till frukost ville han ha kaviarsmörgås. Enligt N, äter han det fortfarande till frukost.

 

Nu har vi kört hem N och Bill till Huset på höjden och vi ska fixa bakad potatis med någon räkröra till lunch.

Må gott

I´ll be back.

Man får skratta, även på kyrkogårdar

I förmiddags for vi till kyrkogården där mammas sida av släkten ligger. Den årliga släktträffen på kyrkogården med vidhållande fika, som de senaste åren även utökat till korv med bröd OCH fika. Allt uppdukat i någon baklucka och i år var det sonens baklucka som fick agera bord. 

Kyrkan är en jättestor vit kyrka som ligger i en liten by i djupaste bergslagsskogarna, och kyrkan är lika stor som Nikolaikyrkan i Örebro. Alltså... en rik bergsman som hade råd att bygga något så jättestort där han bodde, allt för att visa hur rik han var. 

Sammanlagt var vi nio personer som tände ljus och fikade. Så himla kul och så mycket skratt och vi konstaterade att man får skratta, även på kyrkogårdar. Vi tror inte att de döda misstycker. 

 

Det var dock aningen svårt att fotografera idag då mina fingrar stela som isbitar. Tänker fixa mig ett par "fiskarvantar", ni vet sådana där med "avklippta fingrar". Annars var jag varmt klädd. 

Nu har vi kommit hem... och har ätit middag. Dags att åka och hämta N som ska sova här i natt när hennes föräldrar är och roar sig där små treåriga flickor inte kan vara med.

Må gott

I´ll be back.

Himla kul, himla många beslut och himla skitjobbigt

November 2009 - 15 år sedan... känns nästan som igår. Vi hade bott i plupphuset i nästan ett år och vi var i full färd med att renovera (läs, byt ut allt) köket. SnyggÅke var med i allt vi gjorde och lika så Tanterna, Karin och Simone. Vi hade aningen bråttom då vi skulle fira julafton hemma hos oss med cirka 15 pers. Jorå... så var det allt.

Om jag ska vara ärlig... så kan jag sakna "renoveringstiden" i plupphuset. Himla kul, himla många beslut och himla skitjobbigt. Något jag sa att jag ALDRIG skulle göra om... men... vem vet. Att bo i en stor våning i stan är kanske inte det vi har lust att göra resten av våra liv. Vi har Paradiset, men där bor vi inte alla månader på året. Vinterhalvåret går det inte att vara där... Svårt att ta sig iland om inte isen håller och himla svårt att hålla sig varm då vi inte har någon annan värmekälla än gasolkamin. Visst skulle vi kunna sätta in en braskamin... men då ska veden fraktas ut...och om den tar slut och isen inte håller att åka på... då blir det himla svårt.

Nu fortsätter vi fredagen med en dags ledigt.

Må gott

I´ll be back

 

När det uppskattade förs vidare till nästa generation

Jamen då har vi gått in i vintertid och för Julia (och mig) är det himla förvirrande. Julia förstår inte varför vi inte passar viktiga tider, typ när hennes mat ska serveras och jag tycker det är förvirrande för det tar lång tid för mig att ställa om. Jag kan fortfarande inte förstå varför vi ska hålla på så här. BESTÄM ER FÖR EN TID och håll oss till den. Himla veligt.

Så har sonen och hans familj kommit hem efter en vecka i Spanien, då vi fick ha Bill hos oss. Vi har fått massor av fina bilder och kunna njuta med dem. N har ätit massor med glass och haft koll på vilken på listan hon ätit eller inte. En fotglass är ju aldrig fel.

I fredags kom sonen med familj på tacomiddag och sonen berättade att han skulle ta med N och köpa en pumpa och göra en lykta av den... Precis som när han var liten. Jag blir så himla glad när sonen berättar om sådant som han uppskattade under sin uppväxt och för det vidare till N. Hittade två pumpabilder som är digitala. 

2001, sonen är 11 år och T hjälper honom att skära det "tunga".

 

2007, är sonen lite äldre. Vi hade just fått hem vår första dobermann, Åke och det var ett himla springande för att få honom rumsren. Nu klara sonen av att sköra ut det "tunga" själv. Men fortfarande var pumpan ett måste inför halloween.  

Annars är det mest skrämmande hemma hos oss, Ulla... Skyltdockan som jag haft sedan himla många år och som nu står i matsalen och har "koll på läget".

Nu fortsätter vi söndagen med att fixa en sen lunch eller tidig middag... 

Må gott

I´ll be back

Vad vi tror vi behöver, landar på olika hyllor och hittas inte

Igår fick vi för oss att "kolla vad som finns i skafferiet". Det är något vi skulle behöva göra aningen lite oftare. Som det ser ut nu, behöver vi inte köpa mannagryn på flera år. Jag förstår inte varför vi köper mannagryn, när vi högst en gång om året äter mannagrynsgröt och där i skafferiet står det fem oöppnade- och två öppnade förpackningar. Ströbröd är också något som vi uppenbarligen tror vi behöver mycket av men i verkligheten inte gör det... Vad sägs om sju förpackningar. Jorå... så är det... sju oöppnade förpackningar, ståendes på olika hyllor. Inte konstigt att det ALDRIG finns ströbröd hemma. Men nu, är allt ställt i fina rader och sorterade i vad det är och i fallande ordning när förbrukningsdatumet passerat. 

Idag fortsätter inventeringen i nästa skåp. Varför står hostmedicinen i porslinsskåpet? Vet i katten vad vi tänkte där... men nu är den åter i medicinskåpet.

 

Nu fortsätter vi dagen med att fixa middag. Pannbiff i gräddsås och potatismos. 

Må gott

I´ll be back

Dr Westerlund rör jag inte

En himla konstig vecka... Jag har gått i förvirringen och inte vetat om det är måndag eller torsdag. Vi har haft massor av besökare på jobbet och i onsdags var det AW med ett gäng fantastiska kvinnor där vi ventilerade allt från "kardemumma i skåran till livets gång". Allt under tiden vi åt fantastiskt god mat och fick jättefin service på restaurang Gro. 

Och så har N fyllt 3 år... Så himla fort tiden gått och så stor hon blivit.

STORT GRATTIS

på

FÖDELSEDAGEN

Idag... en vanlig lördag i oktober... och jag är fortsatt förvirrad över att jag är ledig och inte behöver sitta med studier till långt in på nätterna.

Så har vi Bill hos oss. Det är trevligt... han låter hela tiden och vill vara nära, men några långpromenader vill han INTE. Så fort han gjort toalett, vänder han och ska gå hem.

I slutet av augusti fick jag sticklingar av en arbetskamrat som numer är pensionär. Doftpelargon Dr Westerlund. De sitter nu i jord och så länge jag inte rör vid den går det bra... När man rör vi den doftar det fantastiskt gott, men om jag rör den det minsta, börjar jag nysa och det blir aningen tungt att andas. Så... jag rör den inte, då är det lugnt.

 Nu väntar lite middag... Ryggytterfilé med trattkantarellsås. 

Må gott

I´ll be back

 

Svamparna innan Julia

Jamen då ÄR DET HÖST... Paradiset stängt och Dolly (veteranbilen) inställd på logen. Sa till T idag att det känns skönt att det är klart nu när stormarna ryter och regnet vräker ner. Igår och idag har det dock varit strålande sol, och det uppskattar jag.

Igår... när jag var ute med Julia i parken såg jag hela gräsmattan full av fina svampar. Inget jag skulle få för mig att äta, men fina är de. Julia som efter sin kastrering (som vi behövde göra då hon fått juvertumör) har blivit aningen mer vaktig (läs skitvaktig) fick för sig att fula sig mot en hund, modell himla liten, vilket gjorde att hon landade i svamphögen... Man vrålar inte mot andra och fular sig i kopplet... så... jag tog tag i 39 kilo dobermanntant och vräkte ned henne i svampklustret. Jisses vad hon divade sig... Pep och skrek och var oerhört kränkt. Hon hade ju bara gjort sitt jobb, då jag uppenbarligen inte hade gjort det. Sedan fick hon ligga still i 10 minuter innan vi gick vidare. Vet i katten vad folk som åkte förbi tyckte om divan, men jag var oerhört sur på henne då. Vad damen med den himla lilla hunden ansåg, vet jag heller inte... Men fula sig i kopplet ska min hund INTE göra... och om hon (damen alltså, med den himla lilla hunden) läser detta, ber jag tusen gånger om ursäkt.

Idag har vi varit och hälsat på mina föräldrar. Fyra mil norr om oss bor de och på vägen dit passerar vi "krokodilsjön". Så länge jag kan minnas har det legat gröna krokodiler (uppblåsta) i den lilla sjön... och sedan ett tag tillbaka har det även kommit upp en vägskylt och på GPS;en "Waze" står det "Krokodilsjön". Blir lika glad varje gång vi åker förbi och skylten är kvar.

 

Nu är vi åter hemma... Divan Julia ligger nöjd i sin bädd och vi har vilda planer på att fika lite.

Må gott

I´ll be back.

30 + 3 = 33-årskalas

I gårkväll var vi bjudna på 33-årskalas. F fyller 30 och N fyller 3 och med enkel matematik blir det 33. På riktigt fyller de olika dagar, men nu samlades vi "fullt hus" och firade. När jag skriver fullt hus, så menar jag det också. Det var lite svårt att fotografera utan "händer och huvuden" som stack fram- och upp överallt.

STORT GRATTIS

på

FÖDELSEDAGARNA

 

Nu väntar lite lunch att bli fixad.

Må gott

I´ll be back.

Båten upptagen

Jamen då blev det höst "på riktigt". Så är det när vi tar upp båten och därmed stänger Paradiset fullt ut. Nu kommer vi inte dit förrän isen ligger så vi kan promenera över, eller när vi lägger i båten till våren. Det brukar bli runt påsk, men nästa år är påsken så sen så det blir tidigare än påsk... OM isen gått upp vill säga. Det händer att den ligger länge den rackaren.

Idag var det både sol och moln när båten kom upp. Jag hann en snabb sväng till ön innan jag styrde mot upptagningsplatsen där T hade styrt bil och båtsläp.

 

Nu är vi hemma vi har en del att fixa med, typ en paj och lite hundrastning. 

Må gott

I´ll be back