Flickorna har tagit rast

På något vis känner jag mig lite "husvill" i livet när vinterhalvåret träder in... Det började när vi sålde huset och i dag förstod jag varför.

Under många år har vi renoverat året runt. Under sommaren i Paradiset och under vintern i huset...men efter att vi sålde huset har vi bara haft renoveringspyssel igång under sommarhalvåret när vi varit i Paradiset. Under vinterhalvåret har renoveringarna stått still och jag har saknat det.

Jag har inte saknat att komma hem till ett hus och klippa gräs, rensa rabatter och klippa häckar... Jag har saknat att renovera... att tänka lösningar och göra utifrån våra mått fint.

Nu är vi igång igen... För två helger sedan tapetserade vi och denna helg har det fixats med fönster. Jag njuter av det... och jag inser att jag saknat det.

Flickorna blir lite förvirrade och aningen oroliga när vi flänger runt... När det skrapas, slipas och när vi inte är still. De måste ha koll på det vi gör... De är ju vakt- och skyddshundar så det gäller att göra sitt jobb, även om vi är inomhus. Kan villigt erkänna att de även är oerhört nyfikna av sin natur. 

"Vad gör Du... Varför gör Du så"? Allt ska undersökas, noga kontrolleras och gärna "nosduttas" på.

Nu ligger de i rummet på varsin solfläck. De har tagit rast.

 

Nu fortsätter söndagen med att hänga tvätt, laga mat och tvätta en bil... min bil.

Må gott

"Man betalar inte för ramen, den skiten är inte värd något".

I förmiddags for vi till en byggnadsvårdsbutik nära oss. Vi var där i höstas och kollade in vad som fanns och precis som då, tog Steve emot oss på gårdsplanen. Fast denna gång handlade vi ett fönster. Detta fönster ska sitta i Paradiset så det duger inte med vad som helst.

Jag försökte pruta med Steve... det gick då rakt INTE. Steve var bergfast över priset på "glasrutan". För (enligt Steve) betalar man inte för ramen runt rutan. "Den skiten är inte värd något, titta på vågorna i glaset" sa Steve och rättade till hörapparaten som inte hade några batterier. "Det är vågorna i glaset man betalar för". 

Steve fick vad han begärde för det vågiga glaset och vi åkte nöjda därifrån.

 

Nu ligger fönstret på matsalsbordet och vi ska försiktigt plocka ur rutan ur "ramen utan värde". Ramen ska lämnas till en snickare som ska göra karm och sedan ska det målas med linoljefärg efter alla konstens regler. Det kommer bli bra det här.

 

 

Nu lite mat...

Må gott

Ny tapet i kapprummet

För en vecka sedan tapetserade vi klart kapprummet och om jag är ärlig... så tog det några dagar innan jag vant mig vid att inte ha "ljusa snippor på rad" på väggen utan färgglatt gråblå tapeter med blomrankor. Jorå... Nu har jag vant mig och jag älskar tapeten mer och mer för var dag som går.

Vi bor i en "våning"... för det är det sa min mamma... Ingen lägenhet, för har man "pigkammare, kapprum, hall och matsal" inskrivet i ritningen så är det en våning. Så vi kör på det. VÅNING.

 

 

Nu är i alla fall kapprummet färdigt. Har inte bestämt mig än om jag ska byta draperi till ytterdörren. Den... ytterdörren alltså, är väl inte den snyggaste, därav draperi.

 

 

 

Nu är det dags för mat. Det är inte bra att går hungrig.

Må gott

Vi är igång med kapprummet

Nu känner jag igen oss... Vi har liksom varit i "malpåse" sedan vi flyttade till våningen i stan. Vi har under vinterhalvåret inte renoverat (om vi bortser från sonen och F hus på höjden) och det känns aningen tomt.

I Paradiset har vi projekt igång, men de ligger i vintervila så de räknas inte... men nu är vi igång igen i våningen.

Kapprummet ska det bli ordning i och det kommer upp en tapet som inte är hudfärgad och har psykedeliska mönster. Vi har gått på färgglatt smutsigt blå/grå med grå bladslingor. Här tog vi verkligen ut svängarna för att vara oss.

 

Just när jag står och fotograferar T, vrider jag lite på huvudet och får se flickorna spana på TantKarin. Detta är INTE ok... Liten TantKarin ska vara fredad och det ska "svida redigt" om hon inte får vara det. Kan säga att jag inte behövde stötta liten Tant i detta läge... Julia fick sig en redig nosbränna där alla klor var ute och det är rätt åt henne. När Savannah såg det, vände hon som på en enkrona och gick ut i rummet och lade sig. TantKarin spottade och fräste och gick med högburen svans från brottsplatsen... Julia vågar ännu inte ens titta åt Karin och så ska det vara.

 

Så var det de där med hatthylla. Den vi hade och som hör till våningen, åkte upp på vinden så det sjöng om det. Jag satte mig vid datorn och började kolla vad som erbjöds på olika webbshoppsidor. Något färgglatt svart hade vi pratat om... Något litet... något som fyller sin funktion. Det var inte det lättaste om man inte vill betala i runda slängar ca 3000 svenska kronor. DET vill inte jag.

Hittade en precis som jag ville ha... men den fanns bara i vitt och ek... men... där... på ett litet ställe inte så långt från oss... fanns det en som jag kunde tänka mig... 299 kronor och omålad. För diffen på 2700 kronor kan jag tänka mig måla den lilla hyllan. Så fick det bli.

 

Nu dags att äta...


Må gott

Snödroppar, så himla välkommet

Att ha en nyopererad brun prinsessa och en yster 2,5 årig "batgirl" hemma gör att vi måste "tömma" den ena på energi och hålla den andra lugn för att inte stygnen ska gå åt pipsvängen.

Igår fick Julia springa med Jackson och idag har hon sprungit milen och dragit T som suttit på cykeln. Under tiden Julia töms, låter jag Savannah får närhet, tuggben och lugn utan att någon pockar på uppmärksamhet. En nödvändig fördelning för att Savannah ska bli bra och Julia ska få göra av med energi.

Har också sett årets första snödroppar... Så himla välkommet... Nu sitter vi snart i Paradiset och äter frukost ute. Det är bara en tidsfråga.

Nu dags för lite fika...


Må gott

Vi köper matbröd för onödigt många tusenlappar om året.

Igår sken solen som en tok och inte en snöflinga syntes på marken. I morse vaknade vi till en vit och "spösnöande" värld. Jag föredrar gårdagens väder.

Jag tycker innerligt illa om saker som kommer från himlen, typ nederbörd och så tror jag alla människor med glasögon säger... Regna, snöa och hagla får det gärna göra på natten, men på dagen vill jag ha strålande sol och vindstilla. Kan dock sträcka mig till en svag bris. Inser att vad jag vill inte är vad jag får. Vet dock inte vilket forum jag ska lyfta det.

 

Idag är både T och jag lediga. Han har dock varit iväg mest till och från hela dagen. Startade dagen med att lämna plasma på blodgivarcentralen... fortsatte för att handla... vidare för att beställa tapeterna vi valt och nu sitter han och ror i roddmaskinen.

Savannah levde rövare ännu en natt med att sucka och tala om för alla i rummet att det där med tratt är både fult och förnärmande. Vi har inte sovit många minuter denna natten heller. 

Misstänker att det drar i operationssåret just nu. Hon vill inte sitta utan helst stå eller ligga... och när hon lägger sig är det ytterst försiktigt.

Själv håller jag på att baka matbröd. Började räkna ut hur mycket vi köper matbröd för per år och då slog snålheten till... Många tusenlappar som jag kan köpa skor för och då får jag göra något åt det.

 

Nu dags att ta ut sista plåten.

Må gott

I natt var det mycket snack i tratten

Idag "badar" våningen i solsken och allt avslöjas... Våra fönster är jättesmutsiga och även om vi dammsuger i stort sett varje dag, rullar dammråttorna vilt över golvet. VAR kommer de från. Vem är uppfödare av dammråttor... Hur tar de sig in och VEM har givit dem tillstånd att bo i vårt hem.

Savannah och hennes vapendragare Julia förflyttar sig efter solstrimmorna.
Savannah blir bättre och bättre för varje timme och Julia viker inte från hennes sida. I natt fick vi inte en blund då fröken i "tratt" berättade om sitt missnöje över tingesten runt hennes hals... När hon väl somnat (typ vid 6.30) fick TantKarin för sig att använda min kropp som promenadstråk under tiden hon visade kapaciteten i hennes stämband. Julia skällde ljudligt för att tala om att hon tröttnat på de andra två och deras snack... Jag lovar... de tre var ytterst billiga vid den tiden och jag är urtrött just nu.

 

Nu dags att ta in torr tvätt och hänga ut blöt.

Må gott

Det mumlar i tratten

I morse lämnade vi in Savannah till veterinären för att kastrera henne. Fastän hon fått medicin som skulle ta bort hennes mjölkproduktion och skendräktighet, så var hon kvar i tillståndet med svårmod och mjölk.

Kl. 07.30 tog de emot vår lilla bruna prinsessa och kl. 12.00 hämtade jag henne. Kan ju säga så här... hon gillar inte "trattlivet" utan ligger och mumlar (läs pratar högt) i tratten. TantKarin kan inte låta bli att inspektera och det gör hon gång på gång. Tror inte hon vet om hon ska vårda eller dissa.

Julia däremot har beslutat sig för att vakta över Savannah. Hon ligger så ingen kan komma fram till "trattmumlaren" utan att kliva över henne och går ibland fram för att dutta lite på henne.

Med andra ord... det blir inte mycket party i detta hus idag. Savannah är hög som ett hus av smärtstillande och vi andra vårdar.

Må gott

Svårt att välja tapet

Det där med ett snyggt "kapprum"... Det har inte vi.

När man kliver in hos oss, uppleves det som att kliva in i något trångt och stökig... och så är det. När vi sålde "plupphuset" och flyttade till våningen i stan sa jag till T att jag INTE gillade tapeten i kapprummet men att jag skulle försöka förlika mig med den. DET GÅR INTE.

Jag tycker ruskigt illa om den OCH om hatthyllor. 

T har förmåga att lägga beslag på hatthyllan med sina jackor, tröjor och mössor. Det får han "äta upp" i stort sett någon gång i veckan... Nu har han lovat bot och bättring och kommer hänga in sina saker i garderoben bredvid.

I alla fall... igår åkte vi ut för att titta på ny tapet och det finns så himla mycket fint... OCH FULT. Då vi har två hundar måste tapeten klara av att bli avtorkad och det får inte synas fläckar direkt. Jag har en önskan om en "mild" tapet med mönster som fungerar ihop med kökets färger... Jag har även en önskan om att slippa hatthyllan... Den striden har jag dock inte tagit med T än.

När man tagit sig förbi det lilla kapprummet öppnar sig våningen med en stor hall på ca 25 kvadrat. DEN tänker vi inte tapetsera. Den är vitmålad och jag är jättenöjd med det.

 

 

Just nu går jag här hemma och försöker finna saker att må bra av. Jag har en molande huvudvärk och upplever världen som dyster och full av elakheter. Jag lyssnar inte längre på nyheterna, jag orkar inte med allt krig och elände. Min själ är för skör för att ta emot mer nu. Jag stänger ner nyhetsflödet för att vila.

 

 

Lite choklad på det...

Må gott