Nu känner jag igen oss... Vi har liksom varit i "malpåse" sedan vi flyttade till våningen i stan. Vi har under vinterhalvåret inte renoverat (om vi bortser från sonen och F hus på höjden) och det känns aningen tomt.
I Paradiset har vi projekt igång, men de ligger i vintervila så de räknas inte... men nu är vi igång igen i våningen.
Kapprummet ska det bli ordning i och det kommer upp en tapet som inte är hudfärgad och har psykedeliska mönster. Vi har gått på färgglatt smutsigt blå/grå med grå bladslingor. Här tog vi verkligen ut svängarna för att vara oss.
Just när jag står och fotograferar T, vrider jag lite på huvudet och får se flickorna spana på TantKarin. Detta är INTE ok... Liten TantKarin ska vara fredad och det ska "svida redigt" om hon inte får vara det. Kan säga att jag inte behövde stötta liten Tant i detta läge... Julia fick sig en redig nosbränna där alla klor var ute och det är rätt åt henne. När Savannah såg det, vände hon som på en enkrona och gick ut i rummet och lade sig. TantKarin spottade och fräste och gick med högburen svans från brottsplatsen... Julia vågar ännu inte ens titta åt Karin och så ska det vara.
Så var det de där med hatthylla. Den vi hade och som hör till våningen, åkte upp på vinden så det sjöng om det. Jag satte mig vid datorn och började kolla vad som erbjöds på olika webbshoppsidor. Något färgglatt svart hade vi pratat om... Något litet... något som fyller sin funktion. Det var inte det lättaste om man inte vill betala i runda slängar ca 3000 svenska kronor. DET vill inte jag.
Hittade en precis som jag ville ha... men den fanns bara i vitt och ek... men... där... på ett litet ställe inte så långt från oss... fanns det en som jag kunde tänka mig... 299 kronor och omålad. För diffen på 2700 kronor kan jag tänka mig måla den lilla hyllan. Så fick det bli.
Nu dags att äta...
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...