Jag försöker verkligen ta tillvara på ljusglimtar i höstmörkret och då menar jag "fysiskt ljus" så som solen. Igår kikade den fram... solen alltså och både flickorna och jag passade på att ställa oss i strålarna som mjukt smög in i genom de "regn- och dammrandiga" fönstren. Jag hör mig själv utbrista "jag vill ha sommar nu" och då är vi bara i början av november.
Än så länge har jag lyckats hålla liv i Rosenskärmarna (alla tre), men det kräver duschning varje morgon. Måste tillstå att jag är imponerad av mig själv som kommer ihåg att springa runt och duscha bladen. Jag är inte den som normalt hinner eller kommer ihåg sådant. Ser det som en lugnande terapi.
Nu dags att fortsätta med maten. Den lagar sig inte själv och jag börjar bli hungrig.
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...