Idag har det regnat och det var innerligt välkommet. Fast det känns som om jag gått i ett mörker hela dagen... molnen är så tunga att de nästan gått ända ner till marken och jag har fått tända lampor inomhus. Det var ett tag sedan.
T har jobbat och jag har varit och besökt två goda vänner som nyss fått en liten tillökning i familjen. Vi satt ute men under tak och med en "purjolöks avstånd" mellan oss, för så ska det vara.
Att träffa dessa två (och numera deras tre barn) är en lisa för själen. Samtalet flöt mellan förlossning, Covid 19, blommor, vad man ska göra när man går i pension och vackra filmer. Ibland allvarliga dykningar till fnittrigt planera en rymning och åka iväg som i Ridley Scotts film "Thelma och Louise"-klassiker från 1991. Inte för att vi vill rymma, utan mer för att få glömma sjukdom och pandemi ett litet tag.
När jag kom till dem hade jag med mig en blomma, men åkte hem med ännu mer blomma. Värdinnan knipsade av en stor bukett pioner som nu står på köksbordet. Jag älskar verkligen pioner. Stora svulstiga nästan vulgära blommor.
Nu har jag en diskmaskin att tömma.
Må gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul att Du har lust att skriva några ord...