tisdag 27 juni 2023

Historien lägger grund för nutiden



Min farfars far, John, köpte Paradiset i början på 1900-talet och jag är nu fjärde generationen som äger ön. Jag är innerligt tacksam över att få förvalta denna lilla "plätt" på jorden. Mycket har hänt under de år som vi har trampat på dess mark. Mycket skratt, släpande, sorg och lycka.





Finingången, alltså verandan mot söder, finns inte längre. Där är vårt sovrum och numera får vi gå in köksingången mot norr. Det ska ses som ett förfall, men jag har hellre ett sovrum än en finingång.



Stenen längst till vänster, har numera en solcell och stenarna mellan de stora stenarna, är sprängda och tjänar nu som utfyllnad där det tidigare var vassruggar. Nu kan vi gå runt hela (det lät pretentiöst) ön. Det är min farfar som poserar med pipa, fiskespö, badbyxor, strumpor och skor. Jorå... kan ju inte vara helt naken.


Där båten ligger, är numera den stora bryggan placerad. En fikastund i österläge. Den lilla korgen som står på bordet har jag fortfarande kvar och lägger upp bullar i när det är dags.



Västerläge... och husgrunden är INTE målad. Önskar det fortsatt var så, men en dag när vi kom ut till ön (farfar ägde den då) hade han målat hela grunden OCH skorstenen skrikande turkos. Det var det första vi tog tag i när pappa tog över. Måla över det turkosa med svart. Jag önskar dock att den svarta färgen vore lika bra som den turkosa. Än idag sitter den turkosa benhårt och den svarta flagnar efter något år.


Verandan mot söder med ett fint träräcke. Klart att det vore mysigt med en veranda, men sovrum slår högre. Sovrummet som är det mest fantastiska i världen byter jag inte mot en veranda.


Å vilket barn skulle inte vilja sova middag i en spjälsäng i Paradiset.



Eller bada med sin mamma en varm sommardag.


Farfar hade en jättefin träbåt. DET har jag inte tid att ha, för himlars vilken tid det tar att få ordning på den inför sjösättningen varje vår.


Min syster och jag... Björken i bakgrunden finns fortfarande kvar, men jag börjar bli orolig för hur länge.




Nu har jag ett par hundar att rasta. Bill är här över dagen och han har parkerat sig i hallen och tittar ut mig. Så gör han när det är dags.


Må gott

I´ll be back.





 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kul att Du har lust att skriva några ord...